Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1866, sida 2

Likväl var förhållandet icke alldeles det samma oss emellan. Jag märkte, att har var mera allvarsam och tyst än förut, ocl att han ofta uppeggade sig sjelf att tala mucn, hvarifrån hans tankar voro lång aflägsna. Sålunda lade sig en skugga a ng mellan oss, och vår tredje dagsres: föreföll tio gånger längre än någon af d egående. Vi lemnade Coblentz mycket tidigt på morgonen och stego i land i Bonn, hvar ifrån vi foro på jernväg till Paris. Jag hade aldrig förr åkt på jernväg. Min res: till Zollenstrasse hade nästan hela ger lillryggalagts till sjös, och de flesta stor: jernvägslinier hade uppkommit under der uid jag vistats vid akademien. Jag kände mig något nervös, ehuru jag icke ville till. stå det, men med Hugh Farquhar vid mir sida var jag likväl trygg. Det var en mycket tröttsam resa, ocl vi fingo ej sigte på Paris förrän efte klockan tio på aftonen. Ilela esstermidda sen, medan det ännu var dager, hade jag undrat när dessa enformiga sädesfält och rader af dystra popplar skulle upphöra — och nu, då konturerna af en väldig sta ycktes samla sig omkring oss, med torr och spiror resande sig här och der i mörkvet, öfverföll mig en djup nedslagenhet Annu litet längre, och husen blefvo tätare och ljusen närmare. Sedan sy ntes ingenting annat än stenmurar på ömse sidor, ch ett glastak öfver hufvudet och stråande gaslägor, och det var slutligen Paris. Vi stego af, och der, som vanligt, vändle Tippoo för att emottaga oss. — Se er omkring, Barbara, sade mi karquhar, om ni icke kan upptäcka något pekant ansigte. t6