Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1866, sida 2

Staden och Lånet. Teater. En bland de populäraste af nutidens tonsättare är utan tvifvel den produktive J. Offenbach, kompositören till Orpheus i Underjorden, ,Förlofningen vid lIyktsken, ,,Byspelmannen, ,,Den sköna Helenak m. fl. Hans tonskapelser sakna visserligen denna skönhet i högre mening, m med oemotståndlig makt kommer känslans strängar att vibrera, hans instrumentering är ofta eflektsökande och bullrande, hvarjemte man tycker sig spåra reminiscenser, som förläna hans kompositioner ett visst slägttycke med hvarandra; men med allt detta erbjuder hans musik så mycken triskhet och sprittande lif, parad med enhelhet, att den ovilkorligen måste finna genklang hos den stora massan. Dessutom innehåller hvart och ett af hans arbeten alltid någon eller några högst originella melodier, hvilka både afgöra styckets framgång och snart leta sig väg ut bland det egentliga folket, der de alstrat denna popularitet, hvarom nyss nämndes. Samma brister och förtjenster, som här ofran framhållits, återfinna vii Offenbachs nyaste arbete, operetten , Herdarne, som i går afton uppfördes för första gången å härvarande Nya teater. Utan att vilja räkna detta stycke bland kompositörens bästa, måste man dock hänföra det till hans bättre, enär det erbjuder en hel mängd verkligen anslående partier, såsom den vackra duetten i första akten mellan Daphn och Myriame, den sprittande lifiga introduktionen till andra akten, Amors ette, den originella Tick-tack-arian, den ärdeles målande introduktionen till tredje kten, första vallvisan med kör samt gråtrion. Libratton är skäligen klen isynnerhet i OCh d3