Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1866, sida 1

man aldrig talas om annat än jernvägar, som springa upp i alla riktningar. Derpå tog Hugh fram sin vägvisare och sina tid-tabeller, och han och madame satte sig bredvid hvarandra och utstakade min resa för mig. Jag skulle gå med ångbåt till Frankfurt, från Frankfurt med diligens till Mayence, från Mayenee till Cöln med ångbåt, och från Cöln på. jernväg till Paris. Så snart allt detta var uppskrifvet tillika med priserna och afgångstiderna och namnen på de hoteller, der jag skulle taga in, uppsteg Hugh och tog afsked. — Farväl, petite, sade han helt gladt. Då jag är ledsen vid Ryssland, skall jag komma tillbaka till Zollenstrasse och höra allt om Hildas bröllop och besöket i Paris. Hvad skall jag taga med mig till er från S:t Petersburg? — Ingenting, tack! — Prat — jag skall taga med mig ett pelsverk af sobel, eller, om ni bättre tycker om det, ett armband af guldrubler. — Hvad behöfver jag armband eler pelsverk, Hugh? Kom endast sjelf tillbaka! Jag är mycket ensam här, nu då Hilda är borta. Al, Barbarina! Adjö, och Gud välsigne er! Adjö, madame! Jag hoppas någon dag få nöjet att åter uppvakta er. Och dermed gick han sin väg. Jag var mycket bedröfvad den aftonen och kände det hårdt, att han kunde skiljas från mig så munter. (Forts.)