Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1866, sida 1

braga Paris och äktenskap framför 2ollentrasse och konsten. — Ni misstager er, madame, upprepade ag, då vi gingo uppför den stora stentrappan. Ni misstager er i sanning. Hvarpå hon endast svarade: — Vi få e. Vi arbetade flitigt hela den öfriga dagen tills långt inpå aftonen. Omkring klockan half åtta kom Hugh, enligt sitt löfte, och visades in i madame Brenners förmak; der vi alla sutto, ännu flitigt syende. — Jag kommer för att säga Barbara ett sista farväl, sade han, ty vi äro mycket gamla vänner, som ni vet, madame Brenner, och tycka icke om att skiljas. — Jag vet det, herr Farquhar, svarade madame, men ni kan icke vara mera ledsen än vi alla äro. — På min ära, madame, sade Hugh, som såg mycket förvånad ut och bugade sig artigt, ni är alltför god. — Stället skall icke förefalla detsamma för någon af oss, fortsatte madame, med tårar 1 ögonen. hb — Jag — tro mig, jag vet verkligen icke ur — — Och hvad denna stackars Ida angår sade madame, skall det nästan krossa hennes hjerta, stackars barn. Hugh såg från den ene till den andre så förbluffad och bestört, att jag icke längre kunde afhålla mig från skratt. — Öch allt emedan stackars lilla Bar bara är kallad till Paris till sin syster bröllop! utropade jag, med atsigt förstö rande. tråden till le double entendre. N visste icke, mr Farquhar, att då ni i mor