tyder. Det betyder, att jag är en vidskeplig gammal narr, som tror att hans lilla elev aldrig skall komma tillbaka. Gå nu, säger jag er! Gå till madame Brenner. Hon väntar på er, Jag sprang hela vägen öfver Hofgarten, men då jag var några alnar från akademien, dröjde jag, tvekade och fruktade att gå in. Jag kände att någonting besynnerligt och oförmodadt var för handen och ville gerna hafva uppskjutit det, om jag kunnat. — Fräulein skall gå upp till madames rum, sade portvaktaren, och jag lydde, med klappande hjerta, Madame emottog mig med öppna armar. — Kom hit, mein Kind, utropade hon, jag har nyheter för dig. Jag har fått ett bref från din herr fader, Sådana nyheter! Din syster Hilda skall gifta sig. — Gifta sig! upprepade jag. Hilda gifta sig? en Ja, om tio dagar, och du skall genast resa till Paris, för att vara närvarande vid bröllopet. Jag satte mig ned i närmaste stol, mållös af förvåning. Jag kunde icke tro det. — Men hur du skall kunna resa ensam, vet Gud allena, sade madame, tröstlöst skakande på hufvudet, Om icke alla flickorna skulle komma tillbaka i denna veckan, skulle jag sjelf resa med dig, men det är omöjligt — omöjligt! Der hafva vi visserligen Pfeffers, men de kunna icke resa förrän i nästa vecka, och Bachs reste i går. Hvad skall man göra? — Får jag se brefvet, madame? — Ja, naturligtvis. Och så skola dina saker packas in, och brefvet säger, att du