måste resa genast. Hur skall du kunna resa genast, mitt barn, utan ens ett pass — mycket mindre något sällskap. Jag tog brefvet, skrifvet i min fars vårdslösa stil och försegladt med hans stora sigill, Det lydde som följer: Min vördade fru! Jag har äran underrätta er, att min dotter, Hilda Churchill, i går afton förlofvades med hans excellens, grefve Hippolyte Amade de Chaumont, riddare af S:t Esprits orden etc. etc. etc. Min dotters bröllop skall ega rum om tio dagar. Vi önska, att min yngsta dotter, som ni täcktes meddela ofvannämnde underrättelser, genast afreser till Paris. Jag beklagar att det icke står i min make att personligen föra henne från Zollenstrasse till Paris, men jag hoppas det må blifva möjligt att anförtro henne åt någon aktningsvärd familj, som ieser i samma riktning. Ni skall göra mig mycket förbunden, min fru, om ni med omgående post vill låta mig veta, vid hvad timma jag kan vänta hennes ankomst. i Emottag, min fru, mina vördnadsfulla helsningar och tro mig. Er ödmjuke tjenare Edmieend Chkurchill.— Det är ett lysande parti, sade madame Brenner, benndrande. Hon blir madame la Comtesse — tänk bara derpå, Barbara! Icke blott Gnädige Frau eller Frau Gehleimratk, utan madame la Comtesse de Chaumont! — Jag hoppas hon älskar honom högt, sade jag. (Forts.)