Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Jag är mycket ledsen, sade jag. — Åh, det blir nog bättre i morgon. Hade ni ledsamma underrättelser hemifrån? — Nej, mein professor. — Hvad är det då? Kom, fräulein, berätta för mig edert bekymmer och låt mig bjelpa er, om jag kan. — Ni kan icke hjelpa mig, sade jag. Ni är mycket god, men — Professorn rynkade pannan och skakade åter på hufvudet. — Fräulein Barbara, sade han, ni är förståndig. Ni är icke en af dessa unga damer, som tycka det är roligt att vara melankolisk och gråta af brist på någonting bättre att göra. Ni har en sorg. Nåväl! genomkämpa den ensam, om ni kan. Ni skall då blifva så mycket klokare och starkare. Men om ni behöfver råd, eller hjelp, eller någonting, som jag kan gifva er, så kom till mig! Mycket rörd af detta ovanliga uppförande å vår förskräcklige professors sida, försökte jag uttrycka mina tacksägelser, men han afbröt mig vid första ordet. — Tyst, tyst, lappri! sade han hastigt. Lägg bort ert arbete! Lägg bort ert arbete och tag en promenad! Skynda er och lemna mig i fred! Jag skyndade mig så godt jag kunde, ) Se H.-T.N:o 210.