Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1866, sida 2

liknöjd för din framgång — Hilda elle hvem som helst? Var nu glad! Låt os glömma allt om brefvet och endast tänk: på denna utsökta panelning med vinber garne i förgrunden! Sägande detta, tog hon mina händer sina och drog mig lekande tillbaka til mitt arbete. Men det hade förlorat sit behag. Färgen, som jag inlagt för en hal timme sedan, såg grumlig och obestämd ut, och jag utplånade morgonens arbete vid första draget. — O, Barbara! utropade min vän. Alla dessa täcka vinblad uppoffrade! — Och med rätta, sade en röst vid dörren. Det var professor Metz, som nu återkom. Han bar en rund halmhatt och lärftsrock och en röd paraply att skydda honom för solen. — Och med rätta, upprepade han, i det han gick rakt fram till taflan, med paraply och allt. Jag hade stor lust att draga min pensel öfver dem, innan jag gick, men jag tyckte det var bäst att låta mademoiselle sjelf göra upptäckten. — Hvilken upptäckt, mein professor? sade Ida blygt. De voro mycket lika. — För lika, fräulein. — Tör lika, mein professor? — Ja, för bearbetade, för noggranna. Blommor, mina unga damer, skola behandlas liksom hufvuden, med karakter och frihet. Sedan han sagt detta, lade han bort hatt och paraply, fattade sina egna penslar och fördjupade sig i sitt arbete. En dödstystnad följde. Professorn talade aldrig då han målade och hatade så allt afbrott, att vi ofta arbetade flera timmar i pavil