Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1866, sida 1

hessiska regeringen till Preussen en krigsskadeersättning af 3 millioner gulden. Såsom gebitsförökning förvärfvar Preussen landtgrefskapet Homburg med öfver-amtet Meisenheim, kretsarne Biedenkopf och Vöhl, nordvestra delen af kretsen Giessen (med undantag af staden Giessen), samt Rödelheim och Niederursel. I skadestånd erhäller storhertigdömet Hessen några förut till Kurhessen och Nassau hörande områden (enklaver). Preussen förvärfvar här i land och befolkning ungefär 20 (tyska) qvadratmil med 60, 000 innevånare. Till fredsvilkoren hör vidare, att öfra Hessen inträder i nordtyska förbundet; att HessenDarmstadt ansluter sig till den på andra håll redan träffade öfverenskommelsen om afskaffandet af sjöfartsafgisfter på Rhen och Main, samt gör de af Preussen fordrade vigtiga eftergifterna i afseende på postoch telegrafväsendet. — Till Kölnische Zeitung meddelades från Darmstadt den 5 dennes, att den ersättning i landområden, som storhertigdömet erhåller, utgöres af Oberrad, Nauheim och Reichelsheim (små f. d. kurhessiska landbitar, omslutna af Hessen-Darmstadt). Tolf ledamöter af Hessen-Kassels ständerförsamling hafva i en till preussiska regeringen insänd skrifvelse förklarat, att de erkänna Kurhessens förening med Preussen såsom en af den historiska utvecklingen föreskrifven nödvändighet och annexionens stadfästande genom preussiska deputeradekammaren såsom öfverensstämmande med Kurhessens intressen. Denna förklaring är icke en enstaka meningsyttring, utan öfverensstämmer med åsigterna hos majoriteten af den bildade klassen i Kurhessen. Anmärkningsvärdt är, att i sjelfva Hannover, som mer än någon af de öfriga annekterade staterna hade sin särskilda karakter och egna historiska minnen, röner föreningen med Preussen vida mindre motstånd än man kunde väntat. Det är egentligen endast den hannoveranska adeln och det ultra-ortodoxa presterskapet, som sörja det förflutna och spjerna emot den nya ordningen; så hafva i det provinsialting som d. 1 dennes hållits i Hildesheim de adliga medlemmarne af mötet antagit, men deremot ej blott städernas, utan äfven de sjelfegande böndernas representanter enhälligt förkastat en proposition att i en skrifvelse till preussiska deputeradekammaren uttala tingets önskan, att konungariket Hannovers sjelfständighet och den welfiska herrskarslägtens tron måtte bevaras. Preussiska herrekammaren har efter två dagars debatt med 40 röster mot 36 förkastat det af regeringen föreslagna och af hela landet önskade upphäfvandet af ockerlagarne. Debatten var karakteristisk, särskildt för den oerhörda enfald deri och okunnighet om nationalekonomiens enklaste grunder, som de konservative talarne under densamma ådagalade, och som bjert afsticka mot den sakkännedom och grundlighet, som i sådane frågor utmärka deputeradekammaren. Skulden till denna sakens utgång faller delvis på den liberala minoriteten inom herrekammaren, emedan åtskilliga medlemmar af denna (Hobrecht, Camphausen, Merissen och Brandis) voro vid omröstningen frånvarande. ITALIEN. Jernkronan och de longobardiska konungarnes dyrbara safirskäl befunno sig ända till år 1859 i helgonskrinet uti dömen i Monza, der drottning Theodolinda 1300 år förut deponerat desamma. Men för 2 år sedan, vid österrikarnes återtåg från Lombardiet, medtogos dessa klenoder till Wien. Kommunalrådet i Monza har nu vändt sig till ministerpresidenten med begäran att han vid fredsunderhandlingarne skulle göra anspsåk på dessa historiska skatter. På denna begäran har han gitvit följande svar: Fullt inseende rättvisan i er önskan och delande eder kärlek och aktning för vårt lands hederstecken, skall jag uppbjuda allt för att de genom fredsunderhandlingarne må kunna återfås, jemte de nyligen af österrikarne bortförda värdeföremålen, safirskålen och — i all synnerhet — jernkronan, detta dyrbara minnesmärke för Italiens historia, som gjort den herrliga dömen i Monza så berömd. Jag har äran Åc. Nicasoli. Grefven af Chalmbord, hertigen af Modena samt hertiginnorna af Parma och Berry hafva aktat nödigt att från sina palatser i Venedig borttaga allt flyttbart, likasom någon skulle tänka på att beröfva dem deras privategendom. För öfrigt kan man icke annat än beklaga dessa höga personer, att de ämna öfvergifva dogernas gamla stad just då der synes blifra mera lif. Så talar man redan om en venetiansk karnaval under nästa vinter. .Gazetta di Firenze påstår att vid fredens afslutande en del af Triento-området skall tillfalla Italien, nemligen hela Gardasjön, Idro-sjön, Etschdalen ända till Calliano samt en del af Brentodalen. Grunden till detta skulle vara att det af Österrike afträdande området skulle vara det som tillhörde den gamla venetianska republiken. I afseende på krigshärens reduktion påstås, det regeringen har för afsigt att af de 10 frivilliga regementena bibehålla 2. Ifall det skulle behöfvas några vidare bevis för Garibaldis högsinthet att förgäta de orättvisor, som honom vederfarits, så kunde anföras det svar, hvilket han gaf