Bref, (Från IIand.-Tidn:s korrespondent.) Stockholm den 6 Sept. Ni känner redan den partiella förändring, som ministeren undergått. Opinionen här tyckes uttala sig med stort bifall om de gjorda utnämningarna inom konungens rådkammare. Ett och annat undantag gifves visserligen, men dessa utgå från ett håll, som bör just genom sin opposition gifva åt ministeren ett ännu starkare stöd hos alla liberala. Då friherre Gripenstedt, i anseende till sin försvagade helsa, tyvärr icke kunde fortfara med den ansträngande verksamhet, som kräfves af en finansminister i närvarande tid, och det vär nogsamt bekant, att hans afgång ur ministören var oåterkallelig, måste hvarje vän af de fria åsigterna inom det område, der frih. G. uträttat så mycket godt, blott önska att han skulle finna en fullt värdig efterträdare, hvilken egde förmåga att fortsätta hans verk. Det var visserligen icke att befara, det konungen skulle utnämna en finansminister, som hyste reaktionära åsigter inom statsekonomien; men hvar och cn, som inser alla fördelarne af det sy: stem, som den föregående finansministern så orubbligt följt och för hvilket han med så stor talang verkat, längtade dock att så snart som möjligt se sina förhoppningar på samma systems fullföljande bekräftade genom utnämningen af en lika liberal efterträdare. Detta har nu lyckligtvis gått i fullbordan. Den nye finansministern, herr Lagercrantz, är tillräckligt känd, ej blott såsom en frisinnad man i allmänhet, utan äfven såsom den, hvilken i finansiella frågor eger stor erfarenhet och tillräckligt visat sig vilja verka i liberal rigtning inom statsckonomien. Då han dessutom eger en fullt sjelfständig karakter, stor arbetsföråga och förstår att med ej ringa talang ja hvad han föresatt sig, är hans utämning till det vigtiga embetet en glädjande silldragelse för flertalet här i hufvudstaden, likasom otvifvelaktigt för alla upplysta fosterlandsvänner inom hela riket. Den närvarande regeringen tyckes derföre i den nya medlemmen hafva vunnit ännu en förstärkning till sin popularitet. Såsom särdeles hedrande för hr Lagercrantz måste anses att han genast blifvit angripen af den lilla protektionistiska clisue, hvilken här söker göra så mycket väsen af sig och som med stora ord och åthäfvor vill inbilla landet att den är ett mycket mäktigt parti. Ni har måhända redan uppmärksammat N. Dagligt Alleh: ledande artikel för i går afton och således funnit att nämnde protektionistiska organ begagnat tillfället för att på en gång smäda frih. Gripenstedt och hans efterträdare samt göra denne sednare misstänkt för att gå i ledband hos det , enskilda bankintresset. Insinuationerna om det ,,sidoinflytande, som verkat på den förre sinansministern och som nu af N. D. A. antages komma att fortfarande verka på efterträdaren, tillhöra partiets nobla taktik, men äro sannolikt alltför groft tillyxade för att kunna åstadkomma den åsyftade verkan. Dessa insinuationer äro emellertid ett bevis på huru djupt ,skyddspatronerna känna sig sårade genom hr Lagercrantz utnämning. Det ser mörkt ut för protektionisterna. Men de äro tappert folk, det måste man medgifva. De erkänna sig icke slagna, och nu tröstar N. D. A. sig med att ,,den andra kammarens fysionomi blir mera protektionistisk (!) än önskligt kan vara för en finansminister med frihandelsgter af den välkända, ytliga sortenMärk, att allt, som ej behagar partiet, är ytligt. Sjelft är det naturligtvis mycket