Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 3

—ä4 7) O ——T —W2—WA—O—:e0 2—T —2 äsaren bekant med, och han röjer dervid en mångsidig och noggrann kännedom af okalförhållandena, ett varmt och lefvande ntresse för den andliga och den materiella kulturens framåtskridande, liksom mycket natursinne och intelligent, om verkig pietet vittnande uppmärksamhet på del minnesmärken från den gråa forntiden, som denna trakt eger. Allt detta jemte noggranna forskningar i aktstycken och mnat, som tjenar att belysa dess historia, har gjort honom fullt kompetent att utföra sitt mödosamma arbete, hvarför han väl örtjenar ett allmännare erkännande. Boken är ganska rik på pikanta medlelanden, hvaraf flera äro af ganska allmänt kulturhistoriskt intresse. Såsom sålant vilja vi exempelvis anföra den för många läsare troligen fullkomligt nya uppYysningen, ,att i ,,den gamla goda tiden ag och rätt merändels skipades af lagläsaren, som så nämndes hufvudsakligast leraf, att vid tingets början brukade man uppläsa de vigtigaste dela ne af lagen samt stadgar och förordningar, som voro sedan sista ting utgifne, och hvilken äfven lärt sig skrifva, i hvilken konst den ordinarie herr Domhafvanden oftast icke var mera förfaren än att han nätt och jemt, vi5serligen icke nätt och fint, kunde rita något, som skulle föreställa hans namn. Det är derför man finner, att ting hölls än af lomsagsinnehafvaren sjelf, än af befallningsmannen, såsom i Väby 1645 af Lars Alufsson, än af någon arrendator, såsom af Nils Byrsson (Börjesson). — Man erinre sig. att domsagorne fingo innehafvas enlast af adelsmän, och desse voro ofta krigare på samma gång de skulle döma efter ag bland folket och rätt skipa, hvilket. egentligen var dem ett ovant och obekant! arbete — — Det gick ogeneradt till på den tiden äfven vid sjelfva domarebordet. I arbetet förekomma åtskilliga goda afbildningar af märkliga fornlemningar jemte tydningsförsök af deras inskrifter. Äfven meddelas flera musikstycken, som spelats vid bröllop och andra tillfällen af en ansedd bröllopsspeleman-, och som bilda utdrag af en större samling, den der skänkts till Vestergötlands fornminnesförening. — I Ehuru förf. ej förbigått någon sida af sitt ämne, som egt giltiga anspråk på att framhållas, är hans ortbeskrifning dock ej på långt när så utförlig och detaljerad som kammarjunkare Rääfs, hvilken just derför — fastän en guldgrufva för forskaren och häfdatecknaren — synes den stora allmänheten torr, om ock här och der torrolig nog. Hr Ljungströms skildringar äro lättlästa och egnade för en vidsträckt spridning. Stilen är flytande och saftig, om ock förkärleken för bilder och andra poetiska, eller retoriska prydnader icke så sällan j gör att meningarna bli något skrufvade — ja, stundom skrufvade i olag. Måhända skall priset synas en och annan väl högt tilltaget, men det torde förklaras genom de vackra plancherna och den värdiga; typografiska utstyrseln, det intressanta arbetet erhållit. Det vore dock önskligt, att en blifvande upplaga deraf komme att säljas billigare, enär i annat fall afsättningen ej torde blifva den, man har skäl att önska. Stockholms slott och dess historiska minnen. Anteckningar af Octavia Cuarlen. Med 18 illustrationer samt planritning. Stockholm. Albert Bonniers förlag. Förf., som flitigt försökt sigi åtskilliga litterära brancher, har på sista tiden hufvudsakligen producerat handböcker till ledning för resande i Stockholm — en art af ; författareskap, som hon för öfrigt idkat äfven för längre tid tillbaka, och som, när allt kommer omkring, torde vara den, som bäst passar henne. Det lilla arbete, som vi här anmäla, skall sannolikt läsas med nöje af enicke obetydlig delaf publiken, nemligen af dem, som lifligt intressera sig för kungliga personer, deras öden, lefnadssätt och förströelser äfvensom för de ställen, der dylika märkvärdiga dödliga ,,lefva och hafva sin varelse. De historiska minnena äro med ganska mycken takt och klok beräkning hopplockade ur diverse ar beten, isynnerhet ur Fryxells berättelser; till och med Crusenstolpes -historiskabroderier ha tagits i anspråk, på det att det hela måtte bli pikant och slå an. Hopflickningen är ätven rätt väl gjord, om ock skrifsättet här och der är mindre tillfredsställande, och stundom meningen blir dunkel, såsom då förf. talar om , herrskaren i det rike, der Nordens Medelhaf ser (?) en insjö. Mot åtskilliga af meddelandena skulle också anmärkningar kunna göras, såsom mot uppgiften att i nuvarande konungens vapensamling förvaras en dolk, hvars handtag är rikt utskuret med en medaljong, hvari Frans 1:s bröstbild samt Francois Empereur de France MDXXV, och å andra sidan Bourbonska vapnet med kunglig krona, då dock Frans I tillhörde huset Valois och icke huset Bourbon, hvilket först med Henrik IV besteg franska tronen — mot påståendet, att ,, ingen svensk konung varit utrustad med så lysande personliga egenskaper som — Carl VIII Knutsson — mot uppgiften, att Gustaf III dog en naturlig död på slottet, då dock, såsom vi alla känna och äfven förf. vet, hans död var en omedelbar följd af ., mördareskottet, som träffade honom på en maskeradbal. Trots dylika små bristfälligheter, är dock denna lilla bok ganska väl egnad att finna läsare och läsarinnor, som gerna kasta en blick inom en konungaborg med så majestätiskt yttre och praktfullt inre som vår — inom en konungaborg, der ,lefnadssättet, såsom sörf. upp