Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) Jag hade intet svar härtill, och en lång tystnad följde, hvarunder han fortfor att gå af och an, med händerna kopknäppta bakom ryggen och ögonen dystert fästade på golfvet. För första gången sedan vårt sammanträffande, egde jag nu frihet att noga betrakta honom. Han var blott föga förändrad, om något alls. Något brunare kanske, något bredare och kraftfullare, men samme Hugh Farquhar hvarje tum. Om dragen kring munnen tycktes hafva blifvit strängare och pannan mera tankfull, voro sex års resor tillräckliga att förklara det, men kunde de också förklara denna djupare eld, så trånande, så förtärande, som brann i hans mörka ögon, liknande lågan af en rykande vulkan. Ilan hade frågat mig hurudant mitt lif varit sedan vi skiljdes; jag frågade mig sjelf, hurudant hade hans varit? Tusende frågor sväfvade på mina läppar, men jag vågade icke yttra en enda. Jag längtade att fråga honom, hvarföre han åter rest bort från Broombill, hvar han hade rest, hvarifrån han kom, och hvart han ämnade sig. Jag längtade också att säga honom, att jag hade behållit hans silfverring allt sedan, som en helig relik, men en sällsam motvilja band min tunga och höll mig tyst. Midt under mina funderingar såg han upp och märkte att jag betraktade honom. — Barbara, sade han, ni tycker, att jag tv Sa HOT J. 907