Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 1

snart jag öppnade mina ögon på morgonen. — Du skall nu blifva utnänmd till vice professor, Barbara, sade en. — Och sitta vid madame Brenners högra sida vid bordet och i kapellet, sade en annan. Båda delarne gingo i fullbordan, ty vid qvällsvarden denna samma afton installerades jag på hedersplatsen, och följande dagen emottog jag min utnämning till vice professor, med en lön af två hundra floriner årligen. Ej heller var detta allt. Professor Metz, den kritiske, den fruktansirde, han som aldrig berömde eller hade något förbarmande, kallade mig några dasar sednare till sin enskilda atelier och kungjorde nådigt sin afsigt att använda mig till sitt biträde, under ferierna, vid målandet af panelningarne i storhertigens sommarpaviljong. Jag tillstär, atv denna utmärkelse gjorde mig stolta J. än någon annan af mina sramgångar. Jag skref naturligtvis till Hilda med första post och sylle de fyra stora sidor med berättelser om sällingen. Likväl underlät jag, ehuru jag knappast visste hvarföre, allt omnämnande af Hugh Farquhar. Skolan var nästan tom, då han nästa sång kom att helsa på mig, och madame Brenner, som var litet förargad öfver det itt, hvarpå han lemnade huset vid första tillfället, emottog honom i sitt eget förmak och stannade der tills han gick. Då han var borta sade hon: Din vän, Barbara, är en mycket besynnerlig person. IILarpå jag evarade: nnerlig, madame?