Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 1

— Jag tror jag kunde hafva sagt er det, utan att resa från Dan till Berseba, mr Farquhar. — Miss Churchill, ni är satirisk. För det andra, har jag kommit till den slutsatsen, att jorden verkligen är rund, och icke en slät yta med det himmelska riket i midten. — Förvånande upptäckt! — Och för det tredje, är jag öfvertygad att det är mitt öde att resa med diligenser och äta middag vid table d hötes till slutet af mitt lif. Helt säkert är detta erfarenhet och visdom nog för en dödlig menniska, och så mycket som mina värsta fiender hafva rättighet att vänta af mig! Derefter tog han sin hatt och pekade på klockan. — Jag har varit här halfannan timme, utropade han. Om jag gör mina visiter för långa, skola höga vederbörande kanske lägga sig deremot. Adieu, Barbarina! Jag skall snart komma tillbaka. — Stannar ni länge i Zollenstrasse? — Chi lo sa? Ja — nej — kanske. Det är allt efter som det faller mig in. Farväl! Han fattade min hand, tvekade ett ögonblick, liksom villrådig om jag vore för gammal att kyssas, skrattade, drog sig tillbaka, slog upp fönstret, som ledde till en balkong, endast tre eller fyra fot från marken, och hoppade lätt ned på gården, utan att besvära sig med att gå om korridorerna och ut genom förstugudörren, som en aktningsvärd och anständig menmiska. Vid porten vände han sig om, helsade med handen och försvann. Jag skyndade till mitt rum, riglade dörren och satt en lång stund vid fönstret,