Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 1

er i denna simpla bruna klädning och snöhvita krage, seende så god ut, och utarbetande problemet af en arbetsam och förädlande bana, då jag ser allt detta, Barbara, och jemför det med mitt kringströfvande, ändamålslösa, onyttiga lif, afundas jag er och sådane som er, och önskar mig vara någonting värdigare — eller någonting värre — än jag är. Nej — afbryt mig icke! Jag vet hvad ni ville säga. Jag vet allt som kan sägas derom — men jag är för gammal nu att ändra mina vanor. — Ni är orättvis mot er sjelf, inföll jag, knappast vetande hvad jag skulle svara. Den, som reser mycket, lär mycket, och jag kan icke tänka mig någonting skönare än dens lif, som studerar historia från ruinerna af Grekland och Rom, geologi från bergen och grufvorna, och menniskonaturen genom umgänge med alla menniskoracerna. Ilan skrattade eller framtvingade ett skratt, tog en del af Bacon på bordet och läste högt: — Ått resa är för det yngre slägtet en del af uppfostran, för det äldre en del at erfarenhet — ah, Barbarina, ni är en Verulam i kjortlar! Ser ni, jag tillhör det äldre slägtet, och resa är icke endast en del af min erfarenhet, utan all min erfarenhet. I mera än tolf år har jag rest omkring verlden, och hvad tror ni jag lärt för mitt besvär? -— Jag skulle ofantligt gerna vilja veta det. — Nå väl då! för det första, är jag öfvertygad, att engelskt öl är bättre att dricka än tran, och att Burgunder och Bordeaux äro bättre än bådadera.