slungell, HICII alv 0TMGIOTAuMCII SKUIICL I14A skriftligt svar i sitt hem. Deputationen vände derefter tillbaka från Berlin. Göteborg den 6 Sept. Stockholms stadsfullmäktige hafva påskyndat sitt val till första kammaren, så att detta blifvit det första i landet. Derigenom har ock hufvudstaden kunnat vinna äran att få till representant välja rikets första embetsman, h. exc. justitiestatsministern frih. L. De Geer, ett namn, yttrar en Stockholmstidning, så uppburet af hela landet, att det kan meddela något af sitt skimmer åt det öfriga. Att öfverståthållaren frih. Bildt skulle blifva vald, var äfven att förutse,l ehuru allvarliga betänkligheter blifvit framställda mot inväljandet i första kammaren för nio år af alltför många förtroende-embetsmän. Det är dock i alla händelser bättre, att de så inträda genom folkets fria val, än om de skolat insättas i riksförsamlingen af regeringen. Då den rådkammare, som uppgjort och genomdrifvit den nya riksdagsordningen, lyckades afvärja förslaget rörande kungavalda medlemmar till första kammaren, så skall erfarenheten till fullo bekräfta riktigheten af dess åsigter. Grosshandlaren Schartau, som länge tillhört de frisinnades i landet leder, anses hafva på sednare tider blifvit politiskt konservativ och tillika protektionistiskt sinnad. Det förtroende han nu erhåller bevittnar väl, att hufvudstaden ej glömt den tacksamhetsskuld, hvari man står till hr Schartau alltsedan krisen 1857. Han har ju också i öfrigt tagit under många år en verksam del i Stockholms kommunala styrelse, och hans affärsverksamhet skymmes, oss veterligen, ej af några moln, mer än de som ännu sväfya öfver den klandrade försäljningen af Högbobolagets hos Tantobolaget förpantade aktier. Bankdirektören Wallenbergs val var mera osäkert. Det fattades honom ännu dagen före valet några få röster, för att vara säker om seger, men hr Wallenberg eger många utvägar att skaffa sig anhängare. Hans energi och erfarenhet berättiga också ett sådant val, och det är att hoppas det han skall hädanefter begagna sin icke vanliga förmåga med mindre hänsynslöshet i fråga om medlen att vinna sin åtrås mål, än han tillförene, vid flera tillfällen, gjort. Hufvudstadens val till första kammaren af vår nya riksförsamling kan således anses vara godt äfven från deras sida, som, med all aktning för framstående duglighet och förmåga, dock främst uppskatta sådana karaktersegenskaper som sjelfständighet, samvetsgrannhet och högsinthet. — Hufvudstaden har haft att i detta fall gifva ett föredöme åt det öfriga landet, hvad angår valen till första kammaren. De pågående valen till andra kammaren förete nästan öfverallt mycket vackra resultater, så att, efter all anledning, den förhoppning skall visa sig hafva ej varit en dröm, att denna del af riksförsamlingen skall komma att inrymma vårt lands ,bäste män, i detta ords vackraste och högsta betydelse. Göteborgs stadsfullmäktige synas hafva velat dröja med sitt val till sist, under det Stockholms gått förut. Vi finna denna förra ställning icke mindre hedersam. Härigenom blir nemligen åt detta samhälle den ära bevarad, att kunna välja någon utmärktare personlighet, som måhända å annan ort blifvit förbigången. Här betyder ju mindre hvilken person, som ett samhälle kan framför alla andra få välja, än att de ädlaste personligheter i landet verkligen inkomma i riksförsamlingen. De äro ju icke representanter för kommunen, utan för hela staten. Den position, hvari man här synes vilja ställa sig, tyckes oss alltså vara lika ärofull som anspråkslös. Vi sluta denna framställning med följande utdrag ur en uppsats i Aftonbladet af den 4 dennes, der det heter: Skulle inom ett och annat län bristen på kandidater vara så stor, att man löpte fara att nödgas utse mindre lämpliga personer om man skulle hålla sig inom länet, så torde landstingsmännen erinra sig, att vår nya grundlag visligen tillstadt dem att hvar som helst inom landet söka de lämp