dom är fattig, och med sitt hem husvill! Som en, Barbara, för hvilken jorden synes blott som en ofruktbar udde, och firmamentet blott en osund och förpestad samling af ångor! Men detta är dumheter. Parlons autre chose! — Om jag vågade, sade jag sorgset, skulle jag bedja er tala med mig om er sjelf ensamt, men — — Men ni är för ung att blifva min förtrogna, Barbara — för ung — för oskyldig, för förhoppningsfull. Nej, det är gagnlöst att fråga. — Himlen förbjude, att jag skulle belasta ert minne med berättelsen om mina fel och dårskaper! (Forts.)