Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1866, sida 1

sitta? Hvilken är baron Humboldt och hvilken chevalier Bunsen? Ser du den gamle mannen med silfverlockarne? — det är Longfellow, den amerikanske poeten. Prat, Longfellow är en helt ung man. Det är mera sannolikt att det är Danneker eller Beranger, eller d:r Spohr. Se, der står professor Metz -— der, derborta, talande med det der besynnerliga djuret med röda skägget och bruna hofdrägten! Djur, kallar du honom ett djur? Det är ju Alexandre Dumas. Alexandre Dumas? Vet du inte, att Dumas är en neger, och har du någonsin sett en neger med rödt hår? Och så vidare, frågande, gissande och disputerande, tills klockan slog två, och storhertigen, företrädd af ett par ceremonimästare och åtföljd af fem eller sex herrar i rika uniformer, kom in och tog plats i mellersta fåtöljen. De andra satte sig till höger och venster om honom. Ett sakta sorl, som straxt derhå öfyergick till en djup tystnad, hördes öfver hela rummet. Sedan uppsteg hertigen och höll ett långt tal, hvilket, efter att hafva blifvit tryckt på ljusrödt glaceradt papper och gratis utdeladt till alla de närvarande, sedan icke allenast omtrycktes på groft hvitt dito och såldes till ett pris af tre kreutzer exemplaret, utan äfven recenserades, utdrogs, kriticerades, förlöjligades, berömdes och citerades i hvarje tidning i de trettioåtta oberoende staterna i tyska förbundet. Då talet var slutadt, emottog hertigen ett skrifvet papper af en af ceremonimästarne och började dagens göromål genom att uppropa en Friedrich Bernstoff från Wirlemhberg, för att emottaga en första klassens medalj för den bästa orkestersymfoni.