Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1866, sida 1

— Herr Friedrich Bernstoff, upprepade ceremonimästaren, herr Friedrich Bernstoff anmodas stiga fram. En blek, smärt yngling uppsteg och gick fram till foten af upphöjningen. Hertigen tilltalade honom i några lyckönskande, men knappast hörbara ord, räckte honom ett litet ätui, innehållande en guldmedalj, och satte sedan en lagerkrans på hans hufvud. Gossen rodnade, bugade sig djupt och återvände till sin plats, glad att undslippa den allmänna uppmärksamheten och rycka af kransen, så snart ingen betraktade honom. Samma ceremoni fortsattes sedan, med föga eller ingen förändring, då de musikaliska kandidaterna framkallades, en i sender, att mottaga sina belöningar. Dernäst kommo bildhuggarne, hvaraf blott funnos få i skolan. Slutligen, efter ett pinsamt uppehåll, hvarunder hans durchlauchtiga höghet obekymradt pratade med sin granne till venster, framträdde professor Metz brådskande till foten af upphöjningen och lade, bugande, ett papper i hertigens hand. En hviskande öfverläggning följde. Hertigen smålog, professorn drog sig tillbaka, men, i stället att som förut säga namnet på den lycklige medtäflaren, uppsteg hans höghet och tilltalade oss, ungefär i följande ord: — Mina herrar och damer vid akademien. Angående de priser, som återstå att utdelas, hafva vi blifvit satta — hm! — i en ställning af något tvifvel och svårighet — hvilken ställning, mina herrar och damer, jag skyndar — det vill säga, jag anser mig skyldig att -— med ett ord, att förklara. (Det fanns elaka tungor i rummet, som