det varit och fortfarande äro, och vi tro oss bereda våra läsare ett nöje med att återgifva hvad den engelska tidningen yttrar om dessa miniaturvälden och den minskning af dem, som Preussens senaste segrar utan nåd och barmhertighet framkallat. .Lifvet på kontinenten — skrifver den spefulle författaren i , Times — kommer hädanefter, om vi få tro flertalet af våra känslosamma turister, att förlora hälften af sin retelse sedan de billiga lustbarheterna och den lätt tillgängliga gästfriheten vid de smärre tyska hofven upphöra. Ingenting var så uppbyggligt för ett friskt och muntert sinne som ett litet Kråkvinkel med sitt slott, der tillträdet var så lätt, med sin för besökande öppna slottsträdgård, sitt vackra målningsgalleri, med fri entr om Söndagarna, sin väl inöfvade bleck-musik, hvilken på paradplatsen konserterade gratis, sina billiga hyreslägenheter, billiga operapriser, galonerade hofbaler, uniformer, stjernor och kors, kammarherrenycklar af guld, silfverstafvar och sin lilla clique af väl uppfostrade, valsande, kurtiserande, galanta attachker. Den upprymde turisten, förbländad af all denna herlisbet vet att förtälja om den stora ära. som i Kråkvinkel vederfarits honom, hans hustru och döttrar, när de samt och synnerligen, utan annan presentation än den enkla som hennes majestäts charge daffaires ansåg sig pligtig att erbjuda en hvar af sina landsmän, erhöllo tillträde till de stora reunionerna i slottet, der arfprinsen med all den älskvärda häflighet och nedlåtenhet, hvarigenom Kråkvinkel-dynastien städse utmärkte sig och hvilken furste, jag försäkrar det på min heder, icke har sin like hos den nybakade adeln på en viss töcken-ö, hvars namn vi vilja förtiga, vid högst egen arm förde den hänryckte turistens fru till supn. och der enkehertiginnan, en åttatioårig dam med silfverlockar och med höga klackar under skorna, bjöd den af alla dessa artigheter förvirrade och af den honom omgifvande prakten alldeles förbländade turisten en pris snus ur högst egen dosa. Säkerligen tänker ännu i dag den af alla dessa herrliga hågkomster och specielt af glansen i de praktfulla slottsgemaken uppfyllde mannen: om också Kråkvinkel icke var verlden till ringaste gagn, gjorde det åtminstone ingen skada. Folket visade sig sorglöst, om än icke i allo belåtet och lyckligt, det var välfödt, om än icke alltid välklädt, det förde ett lätt och lustigt lif, männen rökte tobak och drucko bier och matmödrarna körde sjelfva sina torgkärror med ett spann af husets hundar. Folket var ej nedtryckt af skattebördor, konskriptionspligten tyngde endast lätt dess skuldror och dess tankar togo sällan en längre flykt än till den gräns som afstängde det lilla kazik-landet från den öfriga verlden. De smärre tyska staternas hof gjorde sig sanningen att säga aldrig skyldiga till sådana laster, som gåfvo några af de italienska furstehofven till pris åt allmän afsky och föranledde dessas undergång. Med undantag af den vrångsinte kurfursten af Hessen — och till och med han finner ännu i dag sina försvarare — hade Tyskland aldrig någonsin att uppvisa furstar af det skrot och korn som den råe och grymme Frans den fjerde af Modena och den vansinnige Carl den tredje af Parma. De voro städse personligheter af god konduit, iakttogo med stränghet den yttre sedligheten och gingo sällan utöfver lättsintheten af en förmälning till venster, verlemnade sig någon i yngre år åt en platonisk ärlek till någon af balettens fruntimmer. Med räkning af en smula egensinnighet och vederspäntighet, voro dessa furstar aldrig hvad man i dagigt tal kallar dåliga, de visade ingen benägenhet ill vrede eller våldsamheter, när man blott ej motsatta sig deras vilja, de lefde en samille med sina mdersåter, de voro uppfyllda af faderlig omsorg och patriarkalisk kärlek till dem, de bevakade sitt olks intressen vid alla de tillfällen, som dessa icke! råkade i kollision med deras egna önskningar och vöjen, och insatte tid efter annan betydliga penninzesummor i engelska banken eller i holländska fonderna såsom säkerhet för tilläfventyrs kommanle svårare dagar. Vi tala nu om allt detta i preteritum, ty — hände hvad som hända vill — de gamla goda tiderna för de små tyska furstehofven äro sannolikt för alltid förbi. I Tyskland såväl som i Italien finnas många menniskor som anse hertigar och storhertigar och hvad de allt titulerades, dessa småsuveräner såsom numera icke tidsenliga. En organisation af fria författningar är oförenlig med små kommunalinstitutioners inskränkta förhållanden. Ett Kråkvinkelsparlament med tjugo eller tjugofyra representanter för en större eller mindre befolkning är ett tokeri. Hofveti Kråkvinkel med sin minister för utrikes ärendena och sin diplomatiska korps, med sina noter och protokoller sina marskalkar, generaler, öfverhofstallmästare o. 3. v. qvarlemnar hos betraktaren ej gerna annat intryck än det af narraktig parodi. Den stora försyllda bleckkronan på taket öfver kongliga palatset i Stuttgart påminner om Hektors hjelm på dibarnet Astyages hufvud. Verklig personlig frihet obegränsad yttrande rätt äro helt och hållet oförenliga med den trånga sferen af det sociala lifvet i Kråkvinkel. Inom ett samhälle, der alla menniskor känna hvarandra, der man hvarje afton på spektaklet ser samma ansigten, som man möter på satan hvarje eftermiddag, känner man sig såsom vore sjelfva den luft man inandades icke ens egen. En lurande, lyssnande, bifallande, eller klandrande uppsigt utöfvas under sådana förhållanden nödvänligtvis öfver hvarje medlem af samhället. Hvar och en måste, med eller mot sin vilja, om också endast för att fördrifva tiden, sysselsätta sig med sina grannars angelägenheter och dilettera sålunda såsom polisspion. Despotismen hos en småstatsregering må vara huru mild som helst, den är dock allestädes närvarande, den är efterhängsen och besvärlig hvarthän man än vänder sig. Det är icke lätt att lefva en famille med sin regent utan att för honom aflägga räkenskap öfver hvarje steg man tager, hvarje ord man låtit undfalla sig, hvarje handling och hvarje tanke under natten såväl som om dagen. En mångårig vana utöfvar ett mäktigt inflytande på sinnet, men menniskan såsom sådan försvinner i den inskränkta omgifningen, utvecklingen hämmas, tankarna förtryckas, utsigterna sammanträngas och till alit detta kommer ett öfversvinneligt sjelfmedvetande om egen vigt öch betydenhet likasom om den lilla statens, en sjelfbelåtenhet uppstår och fortlefver genom frånvaron af en jemförelse i det stora hela och af en täflan som kommer all individual kraft att förtvina under det att fåfängan och inbillningen desto mera frodas. Hvarje äkta kråkvinkelsindivid anser sitt Kråkvinkel såsom den medelpunkt för universum, omkring hvilken verldar hvälfva sig. De små tyska furstarne och dynastierna ha emellertid haft sin mission, liksom tiggarmunkarne haft sin och det verldsliga påfveväldet och många andra institutioner, från hvilka vi aldrig blifvit befriade, om de fått fortfara tills de sjelfva insett och medgifvit att de ej längre voro behöfliga eller nyttiga. (Insändt och betaldt.)