Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1866, sida 1

gande anledning att rikta sina blickar åt andra håll. — Provinzialzeitung meddelar derefter det omedelbart bekräftade ryktet om en förändring inom den franska ministören, hvilken genom Drouyn de Lhuys afgång anses hafva vunnit en mot Preussen vänligare karakter. Bajerska deputeradekammaren stadfiste den 30 Aug. fredsfördraget med Preussen. Mot detsamma talade endast deputeraden Ruland från Wärzburg, som var så gripen af sina känslor, att han på talarestolen utbrast i häftig gråt. Riksrådskammaren stadfäste följande dag fredsfördraget. Preussarnes aftåg från Bajern hade redan börjat. ) I Nassau har en preussisk regeringsförordning utkommit, som ålägger det förra hertigdömets samtliga borgmästareembeten att i enlighet med riksvallagen af år 1849 anordna vallistor i och för det nordtyska förbundets blifvande riksdag. I vallistorna skola inskrifvas alla bofasta välfrejdade medborgare, som fyllt 25 år. — Äfven i Hannover äro förberedelser träffade för samma riksdagsval; valkretsarne, 20 till antalet, äro redan faststälda. I Hamburg, likasom på flera orter i Slesvig och Holstein, har preussiska regeringen låtit anställa visitationer efter den krigsmateriel, som det augustenburgska partiet samlat i och för en holsteinsk armå. I sjelfva verket fann man hos en tapetsör Grote i Hamburg en stor mängd nya sadlar, munderingspersedlar 0. s. v. till ett värde af 60—80,000 mark. Liknande smärre fynd hafva på flera ställen blifvit gjorda. ITALIEN. Till den 27 Augusti hade Victor Emanucl uppehållit sig i Padua eller i dess närhet, på patriotiskt sinnade venetianska adelsmäns slott. Nämnde dag begaf sig konungen till Treviso och Vicenza. Angående det bref, som franske kejsaren nyligen tillskrifvit Victor Emanuel, skrifves: Ni vet att det sätt, på hvilket franska regeringen tillstyrkt den italienska att afsluta vapenstilleståndet, med uppgifvande af det ursprungliga uti possidetis, alldeles icke varit i konungens smak, samt att prins Napoleon förut hade öppnat helt olika aspekter. Detta hade till följd en viss förstämning, hvilken Victor Emanuel icke gjorde sig mödan fördölja, då han var viss om att i Ricasoli hafva en lika sinnad rådgifvare. Napoleon III, med sin bekanta smak för personliga initiativer, beslöt nu att, utan att meddela sig med Drouyn de Ehuys, i en skrifvelse direkt vända sig till konungen af Italien, för att förskingra molnen af den ömsesidiga förstämningen. I detta bref tackar kejsaren uttryckligen konungen för hans antagande af det vapenstillestånd, som blifvit föreslaget, och lyckönskar honom till den sjelfförsakelse, som han visat. Brefvet slutar med den försäkran, att han — kejsaren — stälse skall göra allt hvad han förmår, för att vara nyttig för Italien och dess suverän, för hvilka begge han hyser det lifligaste och beständigaste deltagande. Det straxt derefter från Padua afgångna svaret från Victor Emanuel innehöll tacksamhet för de hjertliga försäkringar, som kejsaren gjort. Konungen yttrar äfven, att så svårt det än varit för honom att ingå på vapenstilleståndet under de gifna förhållandena, hade han likväl beslutat sig derför i hopp om varaktiga följder af detsamma, och i den öfvertygelse att han dermed uppfyllde så väl flertalets af det italienska folket önskningar, som äfven hela Europas, hvars lugn icke längre borde störas. Slutligen uttryckte Victor Emanuel förhoppningen, att de definitiva fredsvilkoren skulle blifva ärofulla för Italien, och antydde dervid att Italien är beredt på allt, enär det har en armå på 300,000 man, som är färdig till krig hvilket ögonblick som helst, och på hvars tapperhet och patriotism Italien kunde räkna. Emellertid vidtager den nye krigsministern, general Cugia, redan alla åtgärder för att bringa nytt lif i militärschematismen. Man påstår, att samtliga grenar af militäradministrationen skola totalt förändras. Cugia har yttrat sin åsigt vara att härvid gå hand i hand med Cialdini, med hvilken han i Bologna haft en längre sammankomst. I politiska kretsar debatteras valfrågan på det ifrigaste. Demokrater af alla nyanser önska att det nuvarande parlamentet skall handlägga frågan om Venetiens janslutande till Italien. Detta parti fruktar nemligen att genom de venetianer, som komma att väljas in i deputeradekammaren, skall det demokratiska elementet der förminskas. Det lärer äfven vara ganska bestämdt, att de deputerade från Venetien skola komma att tillhöra det moderatliberala partiet, emedan man der, i glädjen öfver befrielsen från det österrikiska oket, vill göra allt för att icke bereda regeringen några svårigheter. Grefve Sartiges, fransk ambassadör i Rom, har gjort ett besök hos exkonungen i Neapel, om hvilket de olika partierna yttra många olika meningar. Under det de klerikala beklaga, att icke påfven med bästa vilja i verlden kan göra något för exkonungen, påminna de liberala om, att hans fortfarande vistande i Rom icke kan annat än bereda den helige sadren förlägenheter, samt i hög grad måste vara oangenämt för franske kejsaren. Man förmodar derföre allmänt, att han inom kort skall följa sin bror, grefven:f Trapani. ASIEN. v Till franska Monitören skrefs från Hongkong den 12 Juli, att engelska sjökaptenerna Ward och Reed oftentliggjort flera iaf dem uppgjorda sjökort öfver den kine