Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Sällskapslifvet är ett fantom — ett bländverk — ett irrsken. Lita ej för mycket derpå! Det skall en dag försvinna och icke lemna någonting qvar. Hilda höjde föraktligt på axlarne. — För Guds skull, inga moraler! utropade hon. Jag älskar lifvet, och det lilla Jag har sett deraf gör mig hågad att se mera. Du skall också tycka om det, då du får tillfälle dertill. O! hvad jag längtar att blifva fri från detta enformiga skollif och alla våra tråkiga professorers konstjargon! — 0, Hilda! Rörd af den förebråelse, som mina ord inneburo, eller kanske af någonting liknande samvetsagg för sin egen liknöjdhet, böjde min syster sig hastigt ned och kysste mig på pannan. — Jag är ledsen att lemna dig, kära Barbara, sade hon ursägtande, men jag kan icke låta bli att glädja mig åt min befrielse. Jag har aldrig varit flitig och sjelfförsakande som du, och pappa och mrs Churchill äro båda mycket vänliga mot mig, och — och du har ju Ida Saxe, och hon skall stanna här fullkomligt lika länge, eller längre, än du — så att du blir inte ensam eller kommer att sakna mig mycket, då jag är borta, gör du? — Om jag kände mig säker, att du inte YSe H.-T.N:o 204.