Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1866, sida 1

du hade rest, hvad vi då skulle ha varit: ledsna! XXI Kaprioer. En diplomatisk sammankomst. — Du inser naturligtvis, Barbara, sade min far, att mina inkomster äro förminskade — ofantligt förminskade — och att utgifterna för din uppfostran varit tunga. Mrs Churchill och Hilda voro i öfra våningen, sysselsatta med sina sista anordningar för resan. Min far och jag sutto midt emot hvarandra vid frukostbordet, med värdshusräkningen och de tomma kaffekopparne mellan oss. — Du bör också veta, tillade han, att ehuru mrs Churchill eger en ansenlig enskild förmögenhet, äro mina egna omständigheter icke väsendtligen förbättrade genom denna förbindelse. Jag är till och med, i några afseenden, fattigare än förut. Jag måste återtaga min ställning i samhället, bo i ett bättre hus och onndvihligen öka mina enskilda utaifter. Då jag icke visste hvad för svar, som väntades af mig, eller i hvad afsigt detta sades, böjde jag endast på hufvudet och teg. — Jag ämnar det oaktadt, fortsatte han, lemna dig här för närvarande. Jag tror, att du har ihärdighet och en viss grad at — af skicklighet, och jag fäster för mycket afseende på dina framsteg att ännu vilja taga dig från akademien. Detta beslut, förstå mig väl, skall sätta mig i stor! olägenhet — mycket stor olägenhet — som jag likväl är sinnad att möta för din skull. Endast för din skull. Kännande mig nästan öfverväldigad, om