Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1866, sida 3

fom ej 101draår det orimiiga. sjöröfveriet i de kinesiska farvattnen! Danska tidningen Dagbladet har erhållit följ de skrifvelse, daterad Rangoon i Maj månad 1966: I ett engeiskt blad läste jag n lande, i hvilket stod att engelske gesandten i K penhamn hade haft en konfer geringen angående tens be vare på kusten af Kina och att ade kommit till det beslut, att danska skepp,som besöka Kina, hädanefter alltid skola föra en reftlad srångkanon på däcket såsom ett ofelbart försvarsmedel mot de kinesiska piraterna. Man kan ej annat än le åt denna bestämmelse, som tydligt bevisar buru litet folk är hemma i dylika saker. Erter att hafva rådfört mig med flera skeppsförare, som under längre tid farit på Kina, det jag sjelf oafbrutet under 5 år befarit, tillåter jag mig härmed att afgifva följande upplysningar angående piraterna och de enda samt bästa medlen att försvara sig emot ifall försvar är möjlig Hvarje djonk eller torcha i Kina är alltid mer r mindre pirat och vill när som heldst, då den r tillfälle dertill. angripa en svagare makt än den sjelf är. Detta är dock blott fallet mellan kineserna inbördes. Först och främst må jag anmäl ka att hvarje djonk eller annat kinesiskt fartyg alltid är armeradt, och det i en sådan grad att de stora fiskarbåtarne från Hongko Makao och Kanton föra från 6 till och med 12 kanoner och deribland 8a 12-pundiga, vanligtvis gjutna i Europa. De djonker deremot, som angripa europeiska skepp. äro mycket starkare armerade och ra 12 å 16 kanoner, några af mycket svår kaliber, och dertill en besättning af 100 å 150 man. Dessutom begagna kineserna sig af de s. k. stinkpottorna, som de från toppen af sina master kasta ned på däcket af det angripna fartyget, hvarest de sprin sönder och utbreda en afskyvärd stank, rök och eld, hvilket naturligtvis hjelper dem mycket att vid angreppen förvirra europeerna. För gt har man funnit, att de flesta angrepp, som förut varit öfverlagda, enär det, under det skepj sa i hamn, är utomordentligt lätt för aterna att genom skeppets stufvare och proviantör få veta allt hvad de önska om fartygets manskap, beväpning, lastens innehåll, ja till och med på hvilket ställe i skeppet den värdefullaste dniagen ligger, hvadan piraterna kunna utlägga sina planer derefter. Angreppet sker vanligtvis om natten och då fartyget ej är gynnadt af för frisk d, och piraterna försöka då att komma längs siaf skeppet så tyst som möjligt, innan de blifva upptäckta och mota motstånd. Detta låter sig också göra mycket lätt, ty om man äfven ombord å ett europeiskt skepp ser en djonk komma, så hvem vet om den har någon ond afsigt? Dess väg linger måhända så och hvarför skulle den mer än nödvändigt styra ur vägen för ett skepp? Man kan vara säker på att då alltid få se endast några män öfriga äro under däcket. Stinkpottor a fartyg på toppen af sina maaf kan man ej få någon kännedom ns afsigter. Innan dionken kommer mycket nära och man af dess rörel: kan se, att den vill komma längs med skeppet, kan man ej med visshet veta, om den är en pirat, och om man nu t ombord samt är i besittat några ka r, som naan förstår att bena och med hvilka man ver djonken ett skall den dock, innan man hunnit ladda igen, vara längs sidan, och piraterna äntra då skutan. Kunra curcpecrna bakaslå det första angreppet, så tinnes något hopp, ty kineserna då modet; men det är n lätt sak illbakaslå den för handen ro nu kineserna ock , vilja de dock s 3 zna sina kanoner. och n hjelp kommer. X. antingen vind eller hjep af ett annat fartyg, i curopeerna förl ch undslippa ej med lifvet. Der emot har man sett fall, aå kapten och manskap j h då piraterna fr ville hafva samt lå j ejort nagot motstånd t berttagit 1 Från ögon . att piraterna vanl I giser eller enropcer, ser eller andra förfallna subjekter. hvaraf det gifvas så många härute, och enligt rykte stå de ofta i förbindelse med de största och anseddaste handelshus i land; Gud vet, om dot alltid är endast kinesiska handelshus. Itall derföre ett skepp mifrån skulle utrustas till Kina, är det intet tvifvel att två af de franska revoiverna. hvilka lättast och snabbast låta ladda sig (en öfvad hand kan tillochmed skjuta och ladda på en och samma Ang), en god sabel och ett antal handgranater vill hvarje enskild man ombord skola vara de mest passande och ändamålsenliga vapen. Att lessutom en eller två goda kanoner kunna vara till nytta, kan icke förnekas, då det förr har vit sig att ett väl riktadt skott kan göra mycket till eller ifrån. Det enda sätt, som finnes för piraternas utrotande härute i Kina, är att alla europeiska regeringar öfverenskomma med den kinesiska om att örbjuda alla kinesiska handelsfartyg att hafva oner och krut ombord. Den kinesiska ö heten så väl som alla nationers konsuler skulle då hafva tillåtelse att visitera alla kinesiska fartyg, innan de lemna hamnarne, och, irall vapen funnos ombord, konfiskera skeppet. Ärven alla krigsfartyg i sjön skulle hafva samma tillåtelse. Men då borde alla nationer assistera och skicka krigsfar tyg hit ut, under det man nu nästan aldrig här ser andra än engelska och franska, oaktadt här blott finnas få handelsfartyg. Att piraterna under de sednare åren hafva visat sig så djerfva och varit så talrika, är intet under, om man betänker, att de kinesiska handelsfartygen alldeles uttr gas af europeiska. Isynnerhet nu, i dessa dåliga tider, då fartygen knappt kunna förtjena sina omj kostnader, hafva de för att förtjena något slagit lsig på sjörörveri. De kinesiska besättningarne måste lefva såväl som vi, och det är derföre icke underligt, att hvad de ej kunna förtjena ärligt, set taga de med våld. ITkher en kinesares tänkeE