Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1866, sida 3

(Insändt.) Uti Handelstidningen för den 23 Augusti och uti bref från tidningens korrespondent, dat. London den 17 Aug., förekommer, bland andra saker, äfven en anvisning till navigationslärare och ångbåtsbefälhafvare att försöka den af brefskrifvaren omnämnda kompassen, med ett metallstift vertikalt uppstående i kompassens centrum, för att finna magnetnålens lokalmissvisning ombord å jernfartyg. En sådan kompass som den ifrågavarande såg undertecknad för icke längesedan ombord å ångfartyget Svea, fördt af kapt. F. v. Sydow, och den har derstädes varit använd som styrkompass under hela tiden fartyget seglat på våra kuster — uppfinningen är således icke ny! Ideen att med metallstiftet i kompassens centrum finna lokalmissvisningen är densamma, som man i alla tider lärt och haft för att finna kompassens fel: den nemligen att med pyling från kompassen först bestämma den devierande azemuthen och att sedan genom beräkning bestämma den verkliga; då skillnaden dessa båda direktioner emellan är den kombinerade verkan af deviation och deklination. Om mean nu har en metallnål på styrkompassen, hvars skugga sjelf angifver solens direktion, eller man har ett, för detta ändamål noggrannare konstrueradt, instrument, såsom en azemuthskompass, eller pylskifva å relingen af fartyget, så kommer detta på ett ut, och enda fördelen skulle vara, att med begagnande af den ifrågavarande kompassen man blott skulle behörva ett enda instrument. Det vore dock icke så litet vunnet om det ifrågavarande instrumentet kunde begagnas vid alla ällen och med samma noggrannhet som t. ex. kifvan. ta sednare instrument kan placeras på ställen å fartyget, der observationer med lätthet och noggrannhet utföras, då deremot styrkompassen alltid har sitt bestämda ställe, hvarifrån hinder ofta möta för att från denna verklla iakttagelser. Dessutom är det nästan om ligt begagra sig af skuggan från metallnålen, vid solens uppoch nedgång, och det är vid dessa tider som sjömannen med största lättheten beämmer kompassens fel. Att vid middags då solobservationen tages för latitudens best mande — icke ,.månobservationen på latituden — iakttaga den skugga, som från nålen kastas på kompass-skifvan, kan och bör ej heller anses annat än som en ungefärlig kontroll på kompassfelet — funnet vid andra tider på dagen. När solen står bögt eller a zenith, blir ju skuggan: dertecknad är deraf samma tanka aren, att relItaten ej kuana blifva fullkomligt korrekta, men deremot af motsatta, att de ändock skulle vara — ,tillfyllestgörande; ty ett litet fel i kursen blir på en lång distance ett stort och kan leda till svåra olyckor och förluster. Undertecknad vill derföre i råda en befälhafvare å ett jernfartyg till att anse detta instrument för tillfyllestgorande; att försöka det är en annan sak, och h icke vill frånkänna någon nytta; men när det kommer an på att vara säker på sin kurs och sitt fartygs ställe, så måste helt andra instrumenter och iakttagelser anlitas och hvilka hvarje examinerad och praktiserad befälhafvare i vårt land förstår att använda. Navigationslärare. högst obetydlig eller ingen! Un föl