ö Fandsorten. Carlstad. Biksdagsmannavalet. I Filipstads tidning läses: Genom Carktadstidningarne har försports att man dr, i motsats af hvad man i ö der beslutat, anser val genom elektorer böra för dragas framför det omedelbara valsättet i fråga om al af representant till andra kammaren. Då ett ådant valsätt mera lägger valet i nå få persoers händer och edes på sätt och vis strider mot andan i den nya grundlagen måste man an: aga att meningen dermed måtte vara att få perser valda, som ej juta fullt förtroende af alla hört sägas, med hvad troj, att de maktegande i Carlkop Sundberg till sin reprelag. Saken kunde i det heia g. om den ej utvisade, dels att de väldet minsta fråga efter den valdes politieter, dels att de ej inse den vigt, som de nya valen hafva, utan endast äro ledda af en viss ensidig kotterianda. Ar det måhända tänkbart, att den person, som för 9 månader sedan af alla krafter sökte omintetgöra den af landet så varmt omfattade reformfrågan. nu skulle vara den nya ordningen tillgifver Den det ej är, bör väl ej heller få räkna på att blifva vald åtminstone första gången, d. v. s. ej förr, än han visat sig omfatta den nya ordningen med va intresse. Huru än valet må utfalla i Carlstad, må biskop lberg blifva vald med större eller mindre pluitet af de i staden styrande, några röster härån tror man knappast han kan påräkna, det må blifva medelbara elier omedelbara val. Denna stad och ort, varmt tillgifven den nya ordningen, aflemnar ej lätt sin röst till personer, som möjligen äro annorlunda sinnade och skulle kuima mer elier mindre Ira den utveckli an har här uppställt såsom kandidat för valtsen borgmästaren Wennerström, som inom oren åtnjuter ett odeladt förtroende för sin redbarhet och skicklighet samt dessutom är varmt tillgin den nya sakernas ordni Fernebo härad anser man att bra n Geijer kommer att blifv , hvilket val äfven skulle särdel . då han jemte en allmän bildning ec; ntresse för allmänna angelägenheter och väl känner ortens förhållanden och behof. — p-ala. Katedralskolan, Roktor Annerstedt lärer nyli va ingifvit sin afskedsansökar erkebiskoH 2 om lektorn utna tedts efterträdare. Rektor född 1501, inträdde 1829 som lärare vid läroverket, hvars rektor han varit sedan 154. ikspatron Jrenhet. KarlsItuen Thorsdags efhärvarande institut en välrillig uppmunrefse Warhtmeister dem till det naintagna döfstum tran och glädje der grefvinna Ii Tromtö, d sig i det orå skedde i bogserad af ångslupen benäget hade blifvit upplåten. an från Tromtö uttryckte barnen sin tacksamhet och belåtenhet, med ss-hviftning; de arme ej sörin tbringa några ,hurrarop, men jag att det stumma tecknet i högre grad ä 2 de goda inbjudarnes hjertan. — Gefle. Krångel med länsmån. I GeflePosten läses: Som iitet hvar torde hafva sig bekant. atte för aw är sedan Kongl. Maj fallningshafrande lärsmannen i Bergsjö, hr Söl berg. Denne var dock ej nöjd med åtgärden, hvarföre han klagade och lyckades också vinna hos både hofrätten och Kongl. Maj:t. Någon tid derefter förnyade konungens befallningshafvande, på skål, som vi cj känna, afsättningen, och förordnade annan person att uppehålla tjensten. Åter te hr Å. med den påföljd, att genom Kongl. :ts i dessa dagar fallna utslag, befallningshafvandes åtgörd förklarats ogiltig och 5. berättigats att återfå sin tjenst. Hvem som nu skall betala den under tiden till tjenstens uppehållande förordperson, skall bli roligt att illig brefskrifnebo meddelar en ti samma tidning: IIaromsistens öfverravår gamle länsman, hr Nordström, med or!er från höga vederbörande att inkomma med — sin afskedsansökan. Något förbluffad öfver denna alltför tydliga vink skref gubben N. svar, innefattande en anhållan om tjenstledighet, men denna begäran möttes med förständigande att ställa sig ill efterrättelse den förstnämnde ordern. Denna åtgärd, hvars laglighet torde kunna på goda skäl ifrågasättas, har här framkallat både harm och förundran, icke dertöre att man hyser tvifvel derom att hr Nordströms blifvande efterträdare skall lika bra och möjligen bättre än hr upprätthålla ordning och skick inom distriktet, utan för den maktfullkomlighet densamma synes idagalägga. Hr N. har aldrig brustit i redövisningeskyldighet och i sin tjenstebefattning i öfrigt varit åtminstone lika god som mången annan länsman. Saken har derföre här blifvit förklarad på let sätt, att Gysinge bruksegare, som åt hr N. för den tid han är länsman upplåtit fri bostad, nu vill indraga denna och dertöre arbetat för att få ar N. undan. Då emellertid något tjenstefel ej kan läggas hr till last är det troligt att han ej ställer sig till fterrättelse befallningen att taga afsked. Blir han lå afsatt, hvartill konungens befallningshafvande på grund af sin märkliga instruktion har rätt,