genomsökt våra tidningar och militära tidskrifter i förhoppning att deruti finna upplysningar angående resultaten af de profoch sprängskjutningar, som man tror sig veta blifvit företagna med våra vid Finspong senast tillverkade, svåra artilleripjeser, så är det med nöje, som vi här kunna meddela följande utdrag ur en engelsk tidning (Mechanics Magazine): — — — Det svenska gjutjernet är likväl ännu starkare än det amerikanska, hvilket också är förhållandet med det ostindiska gjutjernet, som tillverkas al .the Indian Iron Company vid Beypore i distriktet Madras och hvilket sannolikt skulle befinnas särdeles värderikt vid tillverkningen af groft artilleri, till hvilket ändamål det också verkligen blifvit i mindre skala användt. Jag bifogar den officiella rapporten öfver en profskjutning a! några svenska 11-tums) gjutjernskanoner, till hvilken jag endast har att tilllägga, att efter slutet af de i rapporten omnämda experimenterna projektiler a! 2,400 skålpunds vigt blefvo afskjutne och kanonen likväl höll profvet. Ericsson har för längesedan förutsagt. att svenskarne skulle blifva i stånd att till vanlig laddning för sina 15-tums gjutjerns-kanoner använda 70 skålpunds krutladdning — och experimentet med den mindre kanonen tyckes rättfärdiga denna spådom. Det är sannerligen tid på, att vi bemöda oss om att producera eller eljest skaffa oss verkligt dugliga grofva kanoner, sedan det blifvit notoriskt, att Armstrongs-kanonen, af hvilken man på sin tid väntade så mycket inom de officiella kretsarna, är totalt förfelad. — John Bourne, civilingeniör. Svenska gjuljerns-Sjökanoner, försökta i närheten af Stockholm i Maj 1866. Ur ett antal af 10 stycken 11-tums gjutjerns-kanoner uttogs den minst felfria och underkastades följande försök: