men låg tillbakalutad i en emma och vände matt på hufvudet vid dörrens öppnande. Herrn stod vid fönstret med händerna bakom ryggen. — Min fru, sade han, i det han med en ståtlig bugning vände sig till madame Brenner, tillåt mig att presentera mig sjelf — Edmund Churchill — fader till edra elever. Madame Brenner neg och kastade en blick från honom till oss, väntande att se oss flyga i hans armar. Min far bugade sig emellertid åter och kastade en blick på damen i emman, hvarvid hon långsamt steg upp och kastade tillbaka sin slöja. — Och mrs Churchill, tillade han mycket ceremoniöst. Derefter vände han sig till oss för första gången. — Mina kära barn, sade han, i det han a vidrörde våra pannor med sina läppar, g är glad att återse er. Emottagen denna dam med den tillgifvenhet och vördnad, som J ären skyldiga — hm! — er fars hustru. Mrs Churchill, jag har nöjet att presentera mina döttrar. Men i stället att omfamna oss med moderlig ifver, framräckte hon endast två fingerspetsar och sade: — Jag hade intet begrepp om att edra små flickor voro fullvuxna, mr Churchill XX KarrILuL. Hilda upptäcker sin kallelse. Min far hade således gift om sig — gift om sig vid sextio års ålder, och fört sin brud till Zollenstrasse am Main! Det var deras smekmånad. De hade kommit uppför Ehen via Bris el och skulle taga