Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1866, sida 2

aktiga. Mrs Churchill förklarade, att hon icke kunde gå någonstädes utan Hilda, och Hilda var mer än nöjd att gå öfverallt med mrs Churchill. Sålunda frukosterade, dinerade och åkte de ut tillsammans hvarje dag, mera lika ett par romantiska vänner än en medelålders brud och en fullvuxen styfdotter. Det är icke omöjligt, att mrs Churchill förutsett någonting sådant och handlat derefter. Af naturen vän till förströelser, störtade sig Hilda med förtjusning i detta nya lif och försummade allting derför. Mrs Churchills pariserhattar, mrs Churchills förnäma bekantskaper och mrs Churchills beskydd förvredo nästan hufvudet på henne. Hon talade, tänkte, drömde om ingenting annat än toiletter, nöjen och de personer, som hon dagligen mötte. Föreställningar å min sida tjenade till ingenting, ty madame Brenner, som visste att min far endast ämnade stanna en månad, ansåg billigt att tillåta oss all möjlig frihet under hans vistande i staden och befriade oss från våra skolpligter. Till hennes förvåning, begagnade jag mig sällan af detta privilegium, utan fortsatte mina dagliga studier ungefär som vanligt och tillbragte endast en afton då och då i min fars hotell. Då jag en eftermiddag omkring klockan sju inträdde deri, fann jag desserten ännu på bordet, Hilda profvande en hatt framför spegeln, min far smuttande på sitt vin med halfslutna ögon, och mrs Churchill liggande på en soffa med ryggen mot dagern och hufvudet hvilande på armen. Mrs Churchill satt alltid med ryggen mot dagern, och, emedan hon hade en hvit och mycket vacker arm, hvilade hon vanligtvis sitt hufvud derpå.