Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1866, sida 2

flickor, då han lemnade oss för sex år sedan, ombord på Rotterdamska ängbåten, och små flickor väntade han säkert ännu att finna oss. Vare detta hur som helst, så var mrs Churchill emellertid högst förtretad och behandlade oss de första dagarne med förödmjukande köld. Inom en veckas förlopp hade hon likväl ändrat tankar och ansett det passande att byta om taktik. Betraktande oss, förmodar jag, som oundvikligt ondt, beslöt hon att fördraga oss så godt hon kunde och blef, på en gång, helt vänlig och behaglig. Hon upptäckte, att jag hade snille och originalitet, att Hildas skönhet och talanger voro af högsta slag, och att hon (mrs Churchill) var upprigtigt stolt öfver oss. Jag kan icke säga, att jag var serdeles smickrad häraf. Jag hade hvarken tillräcklig vördnad för hennes förstånd att värdera hennes beröm, eller nog aktning för henne sjelf att bry mig mycket om hennes ynnest. Men jag emottog hennes närmanden med artighet och försökte, för min fars skull, att fortfara i ett sådant förhållande, som kunde betrygga trefnaden af vår framtida sammanvaro. : Hilda deremot vanns fullkomligt af mrs Churchills artigheter och bedrogs temligen väl af hennes beundransvärda sätt. Efter att i början hafva tyckt tio gånger värre om vår styfmoder än jag sjelf, fann hon nu, att hon dömt för hastigt om en person, som jemförde hennes sång med Persianis och henne sjelf med lady Clementina Villiers. Sålunda hände sig, att de inom några dagars förlopp stodo på den bästa fot man kan tänka sig, och före andra veckans slut hade de blifvit nästan oskilj