Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1866, sida 2

hemvägen om Paris. Denna händelse val så oväntad, att jag i början knappast kunde fatta den, och jag behöfde flera dagar fö att bilda ett omdöme öfver min fars val Mrs Churchill var hvad man i allmän: het kallar ett vackert fruntimmer. Hor var omkring 40 år. Hennes händer vor små, hennes tänder beundransvärda, hennes hy väl bibehållen och hennes smak : klädsel oöfverträfflig. Otvungen, maklig och något återhållsam, var hennes sätt er fullkomlig verldsdams. Hon hade icke god hufvud — det upptäckte jag snart — mer hade takt. Hon visste hvad hon skulle beundra, hvilken smak och hvilka tycker hon skulle bekänna, och hur hon skulle gifva dem effekt. Hon talade sällan, all tid långsamt och aldrig utan att hon verkligen bade någonting att säga. Då hor ville kunde hon vara ganska angenäm och var, utom allt tvifvel, väl bevandrad i verldens sätt och bruk. Att hon varit gift förut — att hennec förste man i Indien samlat en ansenlig förmögenhet — att han varit död omkring femton år — att hon sedan rest hit och dit, tillbragt hvarje säsong i Paris och föredragit den intressanta rölen af en rih enka framför den af en två gånger gif qvinna, voro saker, som vi snart fingo höra och som hon sjelf icke var sen att omtala Hvar och när hon hade gjort min fars bekantskap, hur hon kom att tröttna vid sit enkestånd, och hvariöre hon gifte sig med honom, voro punkter, som lemnades å sisningarnes fält. En sak var emellertic tydlig — nemligen, att hon icke var beredd på att finna hans små flickor full. vuxna, och jag tror, att han sjelf var nä stan lika förvånad. Vi voro verkligen små