Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1866, sida 1

Minchen, der hela benden skall se den och göra den rättvisa. Jag önskar ingenting bättre. Var så god ocn fortsätt! -— Godt, med dina tre tusen dollars kan du resa till Rom, och rolli — saken är gjurd. — Jag önskar det vore så, Ida! utropade jag skrattande. Olyckligtvis är likäl ni konting mera än sjelfförtroende nödviindigt för att utföra detta beundransvärda försl åg. Kom, Barbara, sade Hilda tätt bakom mig. Vi gå nu alla, och jag förmodar du icke önskar att qvarlemnas i skogen. Hvad, redan? Klockan är sex, och det skall blifva skymning innan vi uppnå hemmet, svarade min syster kallt. Sedan tillade hon, i det hon sänkte rösten till en hviskning, för att endast höras af mig: — Hvad galenkaper ha ni talat om: Jag har stått har de sista fem minuterua, med förvåning lyssnande till allt detta nonsens om Bom och rykte och Gud vet hvad! Man skulle kunna tro, att du vore en fri-elev. liksom din kära vän här, och behöfde arbeta för ditt bröd! Man kan arbeta för någonting bättre än bröd, syster, svarade jag leende. Men hon vinde sig förargad bort, och vi omringades straxt derpå af en skara af de yngre flickorna, alla ropande och dansande, och lastade med vilda blommor. — Se här, Ida, sade en. Här är en kedja af guldborstar, som skuile räcka öfver floden. IIar du någonsin sett en så lång? — Jag har funnit ea vacker ormburke,