Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1866, sida 3

Länsstyrelsernas andra årsväxtberöttelser. Stora Kopparbergs län. Väderleken har, sedan första berättelsen afgafs, med undantag blott för några få dagar, varit mycket regnig, icke sällan i förening med kall blåst, dock utan att frost någon gång ännu inträffat, men på den sednaste tiden hafva, under tilltagande värme, klara dagar börjat blifva rådande. Höstsädet, hvaraf hvetet, som föga odlas, ännu icke är fullt matadt, och rågen till största delen nu torde vara uppskuren, anses, på grund af redan anförda förhållanden, och enär den till följd if den regniga väderleken åtminstone på vissa ställen tagit någon skada eller, der den legat hårdt nedslagen mot marken, blifvit, hvad här benämnes, lönmältad, komma att gifva icke fullt medelmåttig afkastning, till beskaffenheten jemväl mindre god in den sistlidet år erhållna. Vårsädet har deremot öfver allt en ovanligt lofvande växtlighet, ehuru säden i allmänhet till följd af den starka nederbörden blifvit mycket nedslagen mot marken. Då en för vårsädets mognad tjenligare väderlek nu inträdt, synes en god af komst vara att förvänta utaf så väl korn som blandsäd och hafre, om en för kärnans fullkomliga utbildning och mognad gynsam väderlek så länge får fortfara, att grödan, oskadad af frost, kan blifva skördad och inbergad. Trindsädet. som föga odlas, förutom i några socknar omkring sjön Siljan, har jemväl ett lofvande utseende. Jordfrukter, deraf potates mest odlas, men rofvor och kålrötter nästan endast såsom trädgårdsväxter, visa en frodig och lofvande växtlighet, så att, om skada derå ej kommer att inträffa genom frost, en god afkomst bör vara att förvänta, likasom af trädgårdsväxter i allmänhet. Af dei blott ringa mån odlade handelsväxterna synas lin och hampa lofva en god afkomst, men humle en knappt medelmåttig afkastning Gräsväxten har vid slåtern på många ställen befunnits icke motsvara örhoppningarna, och der skörden sent företogs, nar den af ogynsam väderlek blifvit fördröjd samt bergningen jemväl mindre god. I allmänhet anes höfångsten motsvara afkastningen i medelnåttiga år, ehuru på vissa ställen en ringare afcomst jemväl erhållits, hvaremot på andra, försämligast i Wester-Bergslags och Wester-Dals ögderier, en fördelaktigare höfångst varit att uppsemta, men fodret likväl till en del blifvit mindre äl bergadt och icke ännu torde öfverallt vara i adorna infördt eller ock först i dessa dagar kunlat blifva det.