Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1866, sida 1

UÖUHLRILES. ITALIEN. Det amnestidekret, som Viktor Emanuel i Padua utfärdat, har öfverallt i landet med glädje mottagits. Redan före kriget, på den tiden, då parlamentet sysselsatte sig med Mazzinis val till deputeradekammaren, gick ett rykte, alt den nämnda tvistefrågan skulle biläggas genom en allmän amnesti. Majoriteten i det dåvarande kabinettet var emellertid emot detta förslag. Med Ricasolis och de venstern tillhörande Cordoras och Depretis inträde i ministeren ändrades förhållandet. Som vi förut nämnt, hade redan Ricasoli under sin förra minister för plan, att Maesini skulle amnestieras, utan att denna plan likväl då kunde utföras. Med den karakteristiska envishet, hvarmed denne statsman brukar fasthålla vid sina en gång fattade beslut, var det naturligt, att han vid första lägliga tillfälle skulle återkomma till samma förslag. Det är lätt att förstå, huru många svårigheter skulle förevarit för en amnesti uteslutande till förmån för Mazzini, och straxt efter prins Napoleons afresa från Italien hade ministerpresidenten hos konungen börjat arbeta för en allmän amnesti, hvilken nu äfven lyckades. Genom denna storsinnade handling är Italien nu ett af de få länder i Europa, som icke har att amnestiera någon enda politisk förseelse. Hvad Mazzgini specielt angår, så äro alla partier belåtna med den amnesti, som han erhållit. Till och med de strängt konservativa fatta ganska väl, att den martyrgloria, som landsflykten gaf honom, gjorde honom långt farligare än annars. Muazzinis inflytande har utomdess sedan lång tid varit mera skenbart än verkligt. Ganska bestämdt torde emellertid vara, att benådandet af den gamle revolutionären skall utöfva den verkan inom hela folket, att den närvarande ministerens ställning genom denna åtgärd blifvit långt säkrare än förut. Den nye krigsministern, Efisio Cugia, är född på ön Sardinien och ingick som mycket ung i piemontesiska armen. Genom stora militäriska anlag och en förträfflig militärisk bildning fästade man tidigt stora förhoppningar vid honom, och han inkom vid tidiga år i generalstaben. Som generalstabsofficer deltog han, i och för gränsregleringen år 1859, i fredsunderhandgarne. Sedan han äfven der visat stor förmåga, blef han straxt derefter anställd som understats-sekreterare i krigsministeren. Kort derefter blef han marinminister, på hvilken plats han likväl genast fann sig icke vara hemmastadd, så att han snart derifrån begärde entledigande. Derefter blef han utnämnd till luogotenante generali, och det var såsom sådan han under detta års krig förde befäl öfver en division. Likasom Pianelli utmärkte han sig mycket i slaget vid Custozza. Der höll han nemligen stånd ända till klockan 5 e. m. mot alla de angrepp, som de till öfverlägset antal stormande österrikarne gjorde mot byn, under allt detta förgäfves väntande det understöd, som han begärt af Della Rocca. Annu ung och mycket verksam, är han motståndare till Lamarmoras specifikt piemontesiska åsigter och anses som en af Italiens dugligaste generaler, i synnerhet egande stor organisationsförmåga, hvarföre man hoppas, att italienska regeringen i honom funnit en af de homines novi, som detta land och folk nu så väl behöfva. Enligt den franska , France förbereder amiral Persano sitt försvar på ett kungligt slott, nära Turin, Vigna della regina. Han lefver der mycket tillbakadraget, tillsammans endast med sin hustru (en engelska), sin son, löjtnant i italienska flottan, och en slägting, general. Cicala. Viktor Emanuel synes mycket intressera sig för hans sak. Redan då amiralen var i Ancona, hade konungen skickat sin adjutant; grefve Litta, till honom i ett förtroligt ärende. STORBRITTANIEN. Från London skrifves den 23 dennes, att der från Liverpool. inträffat en deputation, som hade till föremål att uppmana regeringen att försäkra sig om konungens af Birma understöd för anläggandet af en sernbana mellan Rangoon och vestra Kina, och hvilken bana skall gå genom konungariket Birma. Understatssekreteraren för Indien, James Ferguson, lofvade deputationen, att regeringen skulle taga saken i allvarligt öfvervägande. Det minsta fartyg, som någonsin företagit färden mellan Europa och Amerika, ligger för närvarande i Themsen och väcker der mycken uppmärksamhet. Detta lilla fartyg är bygdt af jern, 27 fot långt