venster om trädgården en lekplats och 8ymnastik. Helpensionärernas antal var sextio, hvaraf trettio gossar och trettio lickor. Halfpensionärer emottogos också, ifven till ett antal af sextio, men dessa hade hvarken tillåtelse att äta vid våra bord eller förena sig med oss under våra ritimmar. Akademiens inre anordningar voro fullkomliga. De manliga och qviniga eleverna höllos så fullkomligt afsönlrade, som om de icke hade bott under samma tak. Vi hade våra åtskiljda klassum, matrum och sysselsättringar, och, mdantagandes vid halfårsfesterna, konsererna, examina, eller i kyrkan om Söndazarne, vexlade vi aldrig så mycket som en lick. För bibehållandet af ordning och lisciplin var äfven väl sörjdt. En marona förestod hushållet, och madame Brener hade uppsigt öfver allt, som stod i rbindelse med de qvinliga elevernas uppostran och beqvämlighet. En läkare bodde vå stället, och sex pigor och två drängar höllos, utom portvaktaren. Hvad uppfostran i denna inrättning beäffar, kan jag icke bättre förklara dess yfte och beskatfenhet än genom att säga, ut det egentligen var en konstskola, egaad till odlandet af medfödda talanger. Sålunda uppfostrades alla fri-eleverna till idcaudet af antingen musik, bildhuggeri eler målning, och äfven de elever, hvars Idrar voro förmögna, måste foga sig ster skolreglorna och utvälja något hufvudstadium. Jag har redan sagt, att storhertigen var vår skyddsherre och ständige ordförande, men vi hade också hedersledamöter bland le flesta krönta hufvuden i tyska förbunlet. Vi hade årligen expositioner och gåfvo