hennes hand och utplånade med ett enda drag hufvudet, hvarpå hon arbetat hela morgonen. — 0! utropade hon, är det så dåligt? — Dåligt? upprepade han. Så dåligt, att jag har mera hopp om er än förut. Stora fel innebära snille. En narr skulle ha gjort bättre. Och med denna tvetydiga uppmuntran och en ännu mera tvetydig höjning på axlarna, gick han vidare. — Den der cheruben, sade han till en, har skarlakansfeber. Till en annan: — Er Hagar ser ut som en qvinlig Ugolino. Det är en bagares uppfattning af ämnet. Till en tredje: — Denna förgrund plågas af en grin oc melank Till en fjerde: kokett. Till en femte: — Hvad är ert ämne — Bacchus och Ariadne? Hm! Hvilken är Bacchus och hvilken Ariadne? Slutligen kom han tillbaka dit, der Ida och jag arbetade bredvid hvarandra och stod en stund mellan de båda stafletterha, tyst och uppmärksam. Vi kopierade ett Christushufvud af Guido, som Storhertigen lånat oss. — Det är möjligt, sade han efter en stund, att kopiera för väl. Försök att änka mindre på målningen och mera på imnet. Sanningen är icke nödvändigt boktaflig. Det Gudomliga kan aldrig vara vokstafligt, och det finns i all konst en örsvinnande punkt, der det verkliga öfergår till det ideala. Haf mod och kom håg, att den som försöker mycket, lär nycket. FkForts.) buna ar en