Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1866, sida 1

man var endast förvånad att tänka hur öga de hindrade hans pligter som regent. Dessa voro emellertid icke tunga, utan estodo förnämligast i en tillbörlig uppsigt öfver de förutnämnda bi-inkomsterna och utgifvandet af desamma. Han höll enskildt råd hvarje morgon efter frukost och en evge en gång i månaden. Han mönstrade armeen hvarannan eller tredje dag och nedrade, som ordförande för vår akademi, examina med sin närvaro vid slutet af hvarje termin. På kurdagar hissades en lagg på palatset, skildtvakterna fördubblades, och musiken blåste en extra timma i den publika trädgården. Jag kommer så väl ihåg, hvad vi skolflickor voro roade af att se damerna försigtigt trippa öfver orget i sina hofdrägter, med sina kammarjungfrur — hur vi på förhand brukade slå vad om hvem som skulle gå och hvem som skulle hyra en vagn, och hur många amiljer som skulle låna grefvinnan von Steinmetz gamla gula landå —hur djerfva våra anmärkningar voro, då herr sekreterare Ungar gick förbi, emedan han var stendöf och icke kunde höra ett ord al hvad vi sade — och hur mycket narr vi gjorde af general Schinkels peruk och stadsrådets ben. Men det är tid, att jag säger något om vårt eget lefnadssätt och det etablissement, hvaraf vi voro medlemmar. Om man undantager konversationshuset, var vår akademi den vackraste byggnad i den lilla hufvudstaden Zollenstrasse am Main. Huset var stort och innehöll ett konsert-rum, ett bibliothek, åtta klassrum, två stora matsalar, sofrum för sextio elever och vidsträckta hushållsrum. Bakom huset låg en stor köksträdgård, och till