Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1866, sida 1

som är mycket ful, och sin nationaldialekt, hvaröfver ollenstrassarne äro mer än tillbörligt stolta, till deras grannars oändliga nöje. sollenstrasse, hufvudstaden, består förnämligast af värdshus, hvaraf det största tillhör ingen ringare värd än hans durchlauchtiga höghet sjelf Det var fordom ett af de hertigliga residensen, men är nu uthyrdt i våningar. Saken är förödmjukande, men hertigen är fattig och spekulationen lönande. De andra förnämsta byggningarne äro pumprummet, badhuset, konversationshuset, palatset, teatern och gymnasiet. Pumprummet, eller trinkhall, är en öppen kolonnad, brokigt målad in fresco. Vattnet smakar som hett bläck och svafvelstickor. Konversationshuset är en präktig byggnad, innehållande läsrum, spelrum och en stor sal, som begagnas till baler och konserter. Det byggdes af nuvarande hertigen och uthyres af honom till ett sällskap franska spekulanter för en årlig samma af sextio tusen dollars. Då man tager allting i betraktande är hans durchlauchtiga höghet kanskejicke alldeles så arm, som man kunde förmoda. Han har många små biinkomster utom de redan uppräknade. Han taxerar hotellvärdarne, brunnsgästerna och de resande, som drifva handel med hjorthornsbroscher och träsniderier. Han uppbär tull för lustbåtar, diligenser och åsnor. Så tillhöra alla hyrvagnarne och ridhästarne honom, och teatern är hans egendom, och badhuset var hans fars enskilda spekulation, så att, om man summerar ihop källorna till den storhertigliga inkomsten, är hans durchlauchtiga höghet värdshusvärd, teaterdirektör, badhusegare och st: tens uppbördsman. Man skulle aldrig