Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1866, sida 1

gen grundad inrättning, och här finns omkring sjuttio elever, hvaraf trettio ingenting betala, utan undervisas af barmhertighet och utväljas hvart femte år. Så hafva vi examen två gånger om året, och då vi lemna gymnasium, få vi ett betyg, undertecknadt af storhertigen sjelf. Och vi läsa terminvis, och vi kalla vårt skollof ferier och vår matsal refektorium, och våra lärare. äro alla professorer. O, ett gymnasium är mycket ståtligt, kan jag försäkra er, jemfördt med en skola, men man får arbeta som en slaf för äran att blifva uppfostrad dervid. — Jag tror, att jag ändå heldre ville blifvit skickad i skola, sade Hilda sorgset. På. denna anmärkning gaf Luisa emellertid icke akt, utan fortfor att pladdra långt efter sedan Annchen blåst ut ljuset och jag blifvit för sömnig att höra på. — Silfvermedalj — frukost — mjölk och vatten — madame Brenner — perspektiv — Dessa voro de sista ord jag hörde, i det jag försjönk i drömmarnes ocean. XVIII KaArrruer. Zollenstrasse am Main. Det är icke min afsigt att uppehålla mig länge vid de första åren af mitt gymnasiilif. Jag har redan dröjt för länge vid dessa tidiga minnen och måste nu nöja mig med ett utkast af den behagliga mellantid, som förenar barndomen med ungdomen — som riktar sinnet med kunskaper och hjertat med alla goda impulser — som redan berör romanens gränser och likväl lemnar lifvets poem oskrifvet. Teck