föreståndarinna för denna akademi, och J skolen kalla mig madame Brenner. Men jag förmodar, att J ären trötta och hungriga efter er långa resa. Ånnchen, se efter om qvällsvarden är färdig! Annchen neg och lemnade rummet, under det madame Brenner återtog sin plats och fortfor att tilltala oss. — För närvarande, sade hon, äro vi fåtaliga, ty halfårsterminen började först i , och eleverna samlas villan på mindre in en vecka, men på Söndag är vårt sällskap troligtvis fulltaligt. Här kommer Ånnchen och säger oss, att qvällsvarden är färdig. Sägande detta, tog hon min hand, lemnade Hilda att följa med Ånnchen och de öfriga, och visade vägen till ett närgränsande rum, der ett långt bord stod dukadt. Mältiden var enkel, men riklig, och bestod af ägg, rispudding, kaffe, ost, groft bröd och sallat. Sedan den var slutad, återinde vi till förmaket, och en af flickorna läste aftonbönen högt på tyska. Då vi stigit upp från vår knäböjda ställning, gick hvarje elev fram till madame Brenner och sade henne god natt, men då vi följde deras exempel, skakade hon på hufvudet och sade: — I afton skall jag gå med er och visa er hvar J skolen ligga. Vi följde henne genom en lång korridor med en rad dörrar på ena sidan och fönster på den andra. (Forts.)