Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1866, sida 1

ter middagen gick vär värd åter ut, och Gretchen lemnades att underhålla oss tills aftonen, då vi fingo th och pratade i skymningen, under det mr Bose rökte sin pipa och drack schiedam och seltzervatten. Jag kan icke återkalla innehållet af vårt samtal, ty jag var trött och tankspridd, och han talade mera till Hilda än mig, men jag minns hur jag satt och betraktade honom, studerande hvarje linie och drag i hans ansigte och fotografierande hans porträtt i mitt minne. Jag ser honom nu — en liten mager gestalt, med glesa grå lockar och ögon blå, välvilliga och klara som dagen. Då vi sade honom god natt, kysste han oss båda och bad oss sofva godt, ty vi måste stiga upp med solen. Och vi sofvo godt, lullade till sömns af de sakta sorlande vågorna. Med morgonens första stråle, kom Gretchen för att väcka oss, och långt innan folket i Rotterdam var i rörelse, hade vi sagt farväl till den gamla pigan. och det besynnerliga huset vid Boompjes, och voro ombord på en ångbåt, som skulle föra oss till Mayence. — Jag önskar endast, att jag hade tid att följa med er, mina barn, sade mr Bose, då de sista passagerarne kommo skyndande upp på däck. Man skall emellertid taga god vård om er hela vägen. Jag har betalat allting på förhand, och kaptenen har förbundit sig att skaffa er plats på diligensen, då er sjöresa är slut. Nu skall jag emellertid skrifva till erfar. Gud välsigne er båda, och farväl! Han kysste oss derpå många gånger, sade oss ett sista farväl och gick. Hildas fortfarande svaghet och nedsla