Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1866, sida 2

Kaptenen kan spara sig det besväret, sade han. Jag är Jonathan Bose. Innan vi väl hunnit hemta oss efter förvåningen öfver detta möte, hade han hastigt genomögnat brefvets innehåll och rusat bort för att uppsöka kaptenen. En bärare tog derefter våra kappsäckar, och mr Jonathan Bose, som var alldeles andtruten af rörelse, gaf oss hvardera en hand och förde oss brådskande längs kajerna. Han var förtjust att hafva oss om hand, som han sade flera gånger under vägen, underhållande oss på samma gång med underrättelser angående sig sjelf, sitt hushåll och de ställen, vi gingo förbi. — Denna flod, sade han, är Maas — mitt hus ligger derborta, just bredvid det der stora indiska skeppet, som håller på att aflastas. Denna byggnad tillhör ostindiska kompaniet. Jag önskar J kunden stanna hos mig en vecka, mina små vänner, så att jag kunde visa er allting i Rotterdam, men er far ber mig skicka af er i morgon bittida igen. Nå, nå, i eftermiddag kuma vi åtminstone göra en promenad och se någonting af staden. Jag vill svära på, att J aldrig sett så många bryggor på ett ställe förut! Hur förtjust Gretchen skall bli! Gretchen är min hushållerska, och den bästa varelse i verlden. J skolen inte förstå ett enda ord af hvad hon säger, men J skolen ändå blifva goda vänner. Denna allt längs kajerna kallas Boompjes, hvilket betyder de små träden. De voro kanske små, då de först fingo det namnet, men nu äro de likväl mycket stora.