Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1866, sida 2

heller väljarens eget undertecknade namn. När hvar och en endast har att aflemna sin röstsedel, så bör ingen tidsspillan häraf vållas. — Carl Johans församlings röstberättigade innevånare voro i går e. m. sammankallade till ett enskildt förberedande möte i och för det förestående riksdagsmannavalet. Major Elach, som utlyst sammanträdet, var af sjukdom hindrad, hvarför hr M. V. Leffler valdes att föra ordet vid detsamma. Mötet var ej särdeles talrikt besökt och meningarne voro delade, men majoriteten tycktes vara för det omedelbara valsättet. Ett af ordf. framstäldt förslag om att uppsätta en lista på elektorer blef ej antaget. — Drunknad. Under det att en arbetskarl vid namn Sven Andersson jemte en dennes kamrat i förrgår afton vid åttatiden stakade en pråm i elfven, inträffade midt för s. k. Rundbergs plan i Majorna, att Andersson råkade slinta med den ena foten, dervid han föll i vattnet. Kamraten försökte väl att rädda honom, men detta lyckades icke, utan sjönk Andersson och tillsatte derigenom lifvet. Hans lik upptogs påföljande dagen och affördes till Majornas bårhus. — Ett sjelfmord har återigen egt rum härstädes, hvilket skedde 1 går eftermiddag vid pass kl. 5, då en nittonårig hemmason, Albin Zackrisson, från Björlanda socken å Hisingön, men anställd som dräng hos hemslagtaren August Andersson, boende å egendomen Hedvigslund i Gamlestaden, afhände sig litvet medelst hängning. Af sin halsduk hade han gjort en snara, som han fästat vid en bjelke i taket och på så sätt strypt sig. Vid polisförhöret härom i dag upplystes af hemslagtaren Andersson, dennes far och tjenstehjon, att Albin Zackrisson sedan Midsommarstiden varit grubblande och besynnerlig till lynnet, hvilken dystra sinnesstämning tilltagit under sednaste veckorna. Husbonden hade flera gånger tillfrågat honom om orsaken härtill, men icke fått något svar, utan hade Zackrisson visat sig lika tyst och sorgbunden, fastän man sökt att genom lämpliga föreställningar skingra hans dystra tankar. Det var påtagligt, förklarade husbonden, att Zackrisson, ehuru blott en yngling, dock var mätt på lifvet. En stund förrän den bedröfliga händelsen timade, hade Zackrisson varit hos Andersson, som förehade slagtning, men när Zackrisson straxt aflägsnat sig och Andersson bemärkt detta, hade denne frågat hvart Zackrisson tog vägen, hvarpå Anderssons tar gått att söka honom, då han funnit Zackrisson hängande å höskullen och att han afhändt sig lifvet, såsom förut är nämndt. Han bler genast nedtagen och kroppen var ännu varm, men lifvet kunde icke återkallas. För läkarebesigtning å liket, uppsköts polisundersökningen till nästa Mändag. — Våderleken fortfar att vara mycket vacker. De strömoln, som i förrgår och i går skymde himlen och från hvilka äfven föll ett lätt regn, äro i dag förhindrade. Rågoch korn-skörden är väl nu i det närmaste lyckligt fullbordad. Man har ock på åtskilliga ställen börjat skära vårsäden, under goda utsigter till en gynnsam inbergning. — Ovanlig sjöresa. En tjensteman härifrån staden har för kort tid sedan, åtföljd endast af 2:ne fruntimmer, i en liten öppen segelsnipa gjort resan från Göteborg till Warberg och åter. Resan aflopp lyckligt, fastän på återresan ganska hårdt väder med stark sjögång rådde på det oroliga Kattegat. — Från Fjellsholmen skrifves den 21 dennes af en skarpskytt: Söndagen den 19 dennes hade Thorsby och Kongelfs skarpskyttekårer en fältmanöver. Lördagen på aftonen afmarscherade kompanichefen G. Kllman från Tofta med Thorsby 1:sta kompani och sammanträffade på natten vid gästgifvaregården Röd med 2:dra kompaniet. Tidigt på Söndagsmorgonen sammandrabbade Thorsby-kären med Kongelfs-kåren i Hammars hagar, då det under några timmar gick , hett under sköldarne till. Båda kårerna voro tappra, men hvilken, som vann eller förlorade, är ej godt att afgöra, ty de anföllo och retirerade hvar sin gång. Antalet af döde och sårade, som stannade på valplatsen, har ej blifvit uppgifvet. Thorsbyboarne anfördes af sin öfverbefälhafvare, fanjunkaren Qvist, och Kongelfsboarne af öfverbefälhafvaren, fanjunkaren Hallström, samt kompanichefen Winter. Sedan det lyckats cheferna öfverenskomma om sflredsvilkoren, utfördes bataljonsexercis af båda kårerna gemensamt, hvarefter kårerna förenade sig i öppen fyrkant och rektor Lindhult höll en vacker predikan, i hvilken han utvecklade betydelsen af skarpskyttesakens gagn för fosterlandet. Kongelfs skarpskyttemusik spelade psalmerna vid gudstjensten. Rektor II. Rodhe från Warberg deltog exercisen hela tiden, och en mängd åskålare från Kalfsund, Kongelt, Göteborg och fTisingen, bland hvilka chefen för Hisings