pörjas på grundvalen at 1549 ärs riksförfattning och denna gestaltas i enlighet med sakernas nya ordning. Preussen skall då vara starkt nog att som en mägtig skyddsmagt värna de tyska gränserna och afvärja hvarje utlandets inblandning vid ordnandet af vårt nya statsskick. Ers Maj:t! Genomträngda af den närvarande epokens stora vigt för hela det tyska fäderneslandet, erbjuda vi af fullt hjerta vår medverkan vid den utveckling till enhet och frihet, som Försynen lagt i Ers Maj:ts hand. ITALIEN. Man har många gissningar i afscende på ett bref, som kejsar Napoleon genom en särskild kurir för några dagar sedan låtit tillställa franske ambassadören i Florens, för att af honom till Victor Emanuel öfverlemnas. Baron Malaret begaf sig genast till Padua för fullgörande af sitt uppdrag. Alla öfverensstämma i den åsigten, att detta bref är af mycken vigt. Sannolikt rörer det icke det förestående fredsslutet, utan den romerska frågan. Som man vet, har franska regeringen på sista tiden egnat stor uppmärksamhet åt denna fråga. Den påfliga regeringens förra envisa non possumus har försvunnit, och den synes nu icke hafva någonting emot en fransysk bemedling på de i Thollrenels not af år 1861 anförda grunder. Troligen skall Italien fordra ännu mera, men ett närmande har åtminstone ,i princip blifvit möjligt. Af många tecken vill det synas, som vore kejsaren mycket verksam för en kombination, som efter hans åsigt skall leda till en definitiv lösning af den länge ventilerade frågan. Italia skrifver den 17 dennes: ,,Fredsunderhandlingarne skulle som i dag öppnas i Paris, och vi kunna endast upprepal. hvad vi förut yttrat: det måste snart göras ett slut på det närvarande tillståndet. Tiden att skjuta upp är förbi. En regering med bestämda syften måste veta hvad den vill, och om denna regering fattat sitt beslut, måste den äfven genomföra detta utan att låta afleda sig derifrån af underordnade saker. Det närvarande tillståndet i Europa gör det till en nödvändighet så väl för Italien som för Österrike, att icke längre uttänja en situation som är rik på både bekanta och obekanta farork-. Från Padua meddelas att den dervarande Teatro Nuova, som under loppet af många år varit. tillsluten, öppnades den 13 dennes, då konungen äfven var der närvarande. Goethes Faust gafs och salongen var alldeles fullsatt. Entusiasmen öfver konungens dervaro var så stor, att representationen först kunde börja sedan han begifvit sig derifrån. FRANKRIKE. Som bekant är, har kejsarens sjuklighet hindrat honom att som vanligt fira sin namnsdag i lägret vid Chalons. Till följd af kejsarens uteblifvande derifrån utgaf marskalk Regnault Saint Jean dAngelp, öfverbefälhafvare för de i lägret varande trupperna, följande dagorder: I det ögonblick, då trupperna här med varma önskningar väntade kejsarens ankomst och beredde sig till en fest, för uttryckande af glädjen att få se honom bland sig, har jag den smärtan att tillkännagifva det en tvingande nödvändighet motsatt sig uppfyllandet af dessa önskningar. Ett bref från kejsaren, hvilket jag just nu mottagit, innehåller rörande ord, hvilka skola blifva en tröst i de svikna förhoppningarne. , Min käre marskalk — så skrifver H. Maj:t till mig — jag hade ansett som en högtidsdag att detta år åter få befinna mig bland mina garden och då sjelf ånyo erfara denna elitkårs patriotism och andra utmärkta egenskaper. Olyckligtvis kan jag icke begifva mig till lägret vid Chalons. Uttryck för de trupper, som stå under Ert befäl, min sorg häröfver; ehuru frånvarande, är jag likväl alltid i tankarne hos dem, och jag sänder Er en förteckning öfver de belöningar, hvilka jag uppdrager Er att i mitt namn tilldela dem. Enligt kejsarens befallning skall jag efter gudstjenstens slut hålla revy öfver de i lägret samlade trupperna och vid detta tillfälle i kejsarens namn åt de officerare och soldater, som på nämnde förteckning finnas upptagna, öfverlemna de ordnar och medaljer, som äro dem tilldelade. Marskalk Forey har i Nancy vid utdelningen af skolpremierna velat göra ungdomen bekant med den kejserlige prinsens karakter. Prinsen — så yttrade han — är ett barn af sin tid, hans största ärelystnad är att en dag kunna värdigt föra Napoleonernas svärd. Prinsen sade en gång: ,Hvad skulle jag blifva, om icke saldet? Derpå kunna vi igenkänna nutidens Ceesars blod, arfvingen till Frankrikes krona, — — — Han har för assigt att redar I sitt sextonde år underkasta sig den examen, m fordras för inträde i militärskolan Saint-Cyr . ENGLAND. a Från London skrifves till ,,Corr. IIAÅ.:: Förhållandena i Irland väcka stora bekymmer bär. Oaktadt regeringen visar mycken påpasslighet och koncentrerar betydliga stridskrafter i Irland, är det allvarsam fara för, att ett uppror skall utbryta i nämnde land vid slutet af året. Man förundrar sig ofta öfver, att icke engelska regeringen gör slut på det feniska oväsendet; men orsaken härtill ligger helt enkelt deruti, att fenierna uppmuntras och understödjas från Förenta Staterna. Visserligen har presidenten Johnson uppträdt gentemot England på ett mycket loyalt