Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1866, sida 2

så ha alla fruntimren sagt, men ändå har ingen af dem köpt det. —. Men, mitt snälla barn, man kan också inte köpa allt som är vackert här-, erinrade det äldre fruntimret. — , Nej visst, inföll flickan, ,.men stockholmarne ska ha så groft med pengar, har jag hört. — , Inte alla, mitt barn. Rår du om tyget? — ,Ja, goa frun, det vill säga jag har spunnit garnet och väft tyget, men mamma har färgat garnet, och så sa patrons fru att vi skulle lemna in det till herrarne, som skickade sakerna in hit. Men jag får nog hemet igen, och se det är allt ledsamt. — ,.Å nej, det skall du slippa, ty jag skall köpa det af dig. — , Tackar ödmjukast, sade flickan förtjust, ,,men frun ska inte åtra sig, för tyget ä bra, och om frun syr sig en klädning deraf, så ska on nog märka hur varm den blir i vinter. — , Nej, jag skall ej rubba mitt löfte. Du kan ju väfva ett par klädningar till åt mig, när du kommer hem, ty jag har många att hålla med kläder-. Tackar ödmjukast, det ska jag visst göra; men kanske mamsellerna vill ha annan rutning på deras klädningar? frågade flickan. — Rutningen får du göra efter din smak, mitt snälla barn. — ,.Ja, men det blir allt svårt, sade flickan betänksamt. — ,Å nej, gör det så godt du kan, så blir jag nöjd. — ,,Ja nog ska jag bjuda till, men lärkperma å så kinkiga, säjer mamma. Samtalet fortsattes en stund, flickan upplyste att hennes mor var klockareenka i Sörmland och att de hade en slägtinge som var vaktmästare och bodde på Kungsholmen, ,,der har han sitt eget stenhus-, tillade flickan med en viss stolthet. ,,Då kan du låta honom komma upp på slottet, när tyget blir färdigt, och fråga efter enkedrottningen. Nu blef flickan mycket häpen; men enkedrottningen lugnade henne snart och lemnade henne riklig betalning för det utställda klädningstyget.