för Preussen. Freden i Prag, yttrar Berl. Tidn, förbereder eller rättare stadfästar en omhvälfning i mellersta Europa, som är mer djupgående än någon annan förändring af de europeiska statsförhållandena alltsedan år 1815. Den gamla förbundsdagen är nu skrinlagd för att aldrig mer resa sig upp, och Preussen står nu efter ett med sällsynt kraft och förvånande lycka fördt fälttåg såsom envåldsherrskare i Tyskland. Från många sidor betecknar man det nu inträdda tillståndet såsom en tvådelning af Tyskland, men utan tvifvel oriktigt. När det förr talades om en delning af Tyskland, tänkte man sig de sydtyska staterna i en nära förbindelse med hela österrikiska monarkien, så att Sydtysklands hela makt skulle kunna uppväga Nordtysklands. Men en sådan delning har Bismarck vetat förebygga. Efter Österrikes definitiva afskiljande från Tyskland äro de fyra sydtyska staterna både till sina andliga och materiella intressen ovilkorligt hänvisade på Nordtyskland och nödgade att följa detta, såvida de icke vilja försaka sin nationella tillvaro... De äro dessutom så oeniga inbördes, att ett verkligt fast förbud emellan dem, hvilket kunde få någon betydelse gentemot Preussen, knappt är tänkbart. Baden och Wirtemberg vilja icke underkasta sig Bajern, och Bajern förmår icke intaga någon framstående politisk ställning. En förbittrad sinnesstämning mot de sydtyska regeringarne, som varit lika olyckliga i sitt krigförande som i sina fredsunderhandlingar, börjar redan nu mångenstädes göra sig gällande. Den sydtyska pressens mest ansedda organer förklara högt, att blott en räddning gifves undan det svaghetstillstånd och den förödmjukelse, som nu hotar de qvarstående medlemmarne af det gamla förbundet, nämligen en så nära anslutning som möjligt till det under Preussens krona förenade öfriga Tyskland, som redan nu räknar inemot 30 millioner! innevånare, medan den sorgliga återstoden i: endast räknar 7 eller 8 millioner. Grefve Bismarck har visserligen förklarat, att den vid Mainlinien dragna gränsen samvetsgrannt skall respekteras, och det är dessutom tydligt, att från preussisk ståndpunkt skola möta många svårigheter och betänkligheter, när det gäller att utvidga den norm, som nu föreskrifves de nordiska staterna, till hela det öfriga Tyskland, med undantag af Österrike. Hvad; Preussen nu med sig införlifvar norr omj: Main blir uppenbart blott en utvidgning! af sjelfva Preussen och torde inom få år! vara så sammanknutet med den öfriga monarkien, att det blott kan räknas som provinser. Afven de s. k. sjelfständiga medlemmarne af nordtyska förbundet i OIdenburg, Braunschweig, Mecklenburg, Homburg o. s. v. skola inom kort vara så indragna i den preussiska statens intressen, att deras undantagsställning kan gagnal endast deras småfurstar, men blifva en börda för samma staters befolkningar, hvilka så att säga skola lefva under en dubbel regering och såsom japanesarne : hafva två öfverhufvuden, hvaraf det enafår mycket litet att säga. Redan nu höras från nämnda stater röster, som afundas; hannoveranarne och kurhessarne deras öde. och önska, att alla nordtyska stater blefve införlifvade i Preussen. När denna monarki blifvit utvidgad med Hannover, Kurhessen, Nassau och Frankfurt, inträder det märkliga förhållandet, att preussiska landtdagen blir i det närmaste liktydig med det s. k. riksdagsparlamentet. Väl äro vallagarne olika, men samma intressen och frågor, som komma att behandlas på landtdagen, skall väsendtligt beröra äfven riksparlamentet, om majoriteten inom detta! kommer att bestå af preussare. , Det nordtyska förbundet kan visserligen komma att innehålla några antipreussiska elementer, men med Preussens starka centraliseringsförmåga skola dessa svårligen någon längre tid göra en verksam opposition. Det politiskt-geografiska begreppet, Tyskland med sina 35 förbundsstater har försvunnit ur historien och från kartan; det har, på en bråkdel när, uppgått i Preussen, och denna bråkdel väntar på lägligt tillfälle att förena sig med det öfriga. Fläruti ligger i få ord betydelsen af freden i Prag. Det är ingen tvådelning som egt rum, utan en förening af så många landsdelar, som Preussen för tillfället tror sig i stånd att smälta. Preussen behöfver tid att ordna sina förändrade statsförhållanden, men skall, när ett gynnsamt ögonblick inträffar, säkerligen icke tveka att 7,55 05700, ; i ful gift. ma göra hvad som återstår af dess uppEngelska pressen uppmanar Bisrck att redan nu , göra slut på saken d ens. me Times anser, att det skulle blifva lättare och säkrare för Bismarck att fullända enhetsverket än blifva stående på halfva vägen. Globe förutser den dag, då Bajern, Wärtemberg, Baden och HessenDarmstadt blifva delar af preussiska monarkien, och anser att ej heller den tyska delen af Österrike skall länge kunna motstå ett starkt, enigt och lyckligt Tysklands dragningskraft. De hannoveranska officiösa tidningarne meddela den preussiska inkorporationsakten utan vidare anmärkningar; de lokala organerna antyda sitt missnöje, utan att direkt uttala det, men trösta sig med att ett stort och enigt Tyskland skall uppstå ur ruinerna. I Braunschweig har i dessa dagar herrskat mycken rörelse med anledning af ett rykte, att hertigen, som är barnlös, ämnade nedlägga regeringen till