Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1866, sida 1

— Ja, och då du måste veta utgången deraf, är det inte mer än billigt att du också får veta det föregående, Jag skref först, Bab. Jag skref för att bedja din far lemna dig hos mig för alltid. Du har varit här ett år, Bab, och jag har på ett eller annet sätt blifvit van vid dig-— tycker om att hafva dig omkring mig — tror dig vara ett sannt barn och — och inbillar mig, att du hyser någon slags kärlek för mig, så gammal och otreflig jag är. Tyst! icke ett ord. Hör tåligt på mig, ty jag har mer att säga dig. Godt, Bab, jag skref till din far och sade honom någonting härom. Jag erbjöd mig att uppfostra dig och vara en mor för dig. Jag har aldrig haft något eget barn och skulle tyckt om att behålla dig så länge jag lefver, förutsatt att du ville, Bab — alltid förutsatt att du ville. LVille! upprepade jag med hopknäppta händer och tärfyllda ögon. Ville! Ja — ville — hvilket jag tror. Nå, låt oss inte vara narraktiga, barn. Det är änmi mera som skall komma, Din far besvarade mitt bref och sade hvarken ja eller nej, men köpslog med mig, Bab — köpslog med mig — försökte drifva handel med den kärlek, jag bar till dig, och draga vinst deraf. Sade jag det inte från början? Gissade jag det inte från början? Sade jag dig inte, att jag ville vara din vän för alltid, men bad dig icke räkna på någonting vid min död? Svara mig, barn; — kommer du ihåg det? Daarrande böjde jag på hufvudet, men hade icke förmåga att tala. Det förskräckte mig att se henne i det lynnet, och jag visste,att af alla ämnen var detta det som mest upprörde henne. Hon steg upp