Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1866, sida 1

seida — men jag kommer också ihåg g, att jag icke kunde fasthålla min uppmärksamhet dervid, att mina tankar voro hos Hugh Farquhar och mina händer hos silfverringen, och att jag föll i en lång dröm, hvarur jag slutligen väcktes genom trädgårdsportens öppnande och postbudets haltande steg på sandgången. Då han såg mig vid fönstret, tog han af sig mössan och smålog, hvarefter han aflemnade brefven i köket. En stund derefter gick jag ned. Jag fann min tante i frukostrummet. Hon stod vid fönstret, med ryggen mot mig och ett öppet bref i handen, Ett obeskrifligt något i hennes ställning och i tet, hvarpå hon höll sitt hufvud vändt rån mig, slog mig genast vid mitt inträde. Jag höll på att tala, men tvekade och stod stilla. Hon vek sedan långsamt ihop brefvet och gick bort till frukostbordet. Tyst tog jag min vanliga plats i den stora stolen midt emot. Jag kände att någonting var galet. Jag såg, att hon var blek, och att hennes hand darrade. Hon lade brefvet bredvid sin tallrik, Jag kunde iche se stilen, men sigillet liknade min faders, stort, rundt, med prålande vapen. En pinsam qvart förflöt, hvarunder jag al föga, och min tante ingenting. Då och då kastade hon en orolig blick på brefvet, men såg blott en gång på mig. Hade jag jort som kunnat förolämpa t yckando och tycktes ännu mera olidlig i jemförelse med solske net och prakten derute O hvad jag lingtade att vara ute i det fria, och hvilken ättnad det var, då min tante steg upp i rån bordet och sade: — Bab, jag har bref att skrifva på