Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1866, sida 1

Barbaras Historia). (Öfrversättning från Engelskan af S. N—n.) och dermed tryckte han ännu en gång sina läppar mot min kind, stoppade morkullan i jagtväskan, hvisslade på Pompey, tog bössan på axeln och försvann, med en sista helsning med handen, i småskogen. Jag satt der en lång stund — tillräckligt lång för skuren att både komma och gå, och skuggorna att märkbart förändras på gräset. En gång hörde jag det aflägsna echot af haus bössa, men jag påminner mig endast det och den besynnerliga, ovissa, drömmande undran, hvarmed jag satt och såg på ringen. Han hade bedt mig blifva hans lilla hustru sju år härefter. Var det inte både på skämt och allvar? Hvad betydde det allt, och hur skulle det sluta? Sedan ordnade jag snodden så, att ingen kunde märka den, och gick hem. Dagen förgick, långsamt, ljusligt, som en förvirrad men lycklig dröm, och den aftonen somnade jag med ringen hårdt slu ten i min hand och namnet, som han gifvit mig, ännu dröjande på mine läppar