Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1866, sida 3

som öfverallt i de fremmande länder, der vi med allvar vilja arbeta på att öppna nya marknader för våra produkter. Enär det för befordrandet at detta syfte hos oss sannolikt skulle vara af gagn att leda uppmärksamheten såväl på åtskilliga af de synpunkter, schweizarne haft i sigte vid etableringen af sina handelshus i aflägsna länder, som på den hjelp, hvilken möjligen kunde erhållas af dem för den interimistiska utbildningen genom dessa hus af unga svenska och norska köpmän, äro vid skrifvelsen bifogade tvenne bref, vexlade mellan d. v. svensk-norske chargå daffaires Stenersen och direktören för schweiziska exportföreningen i Zirich, hr Fierz. Af svaret från hr F. framgår: att valet af platser för de schweiziska köpmansfilialerna före desvis fallit på sådana, der schweiziska etablissementer förut icke funnits, med undantag af de större kommersiella centra, der flera etablissementer kunde bära sig vid sidan af hvarandra, utan att taga skada af konkurrensen; att de schweiziska etablissementerna utanför Europa hufvudsakligen sysselsätta sig med försäljning af manufakturer; att endast i undantagsfall särskilda ombud afsändts, för att göra sig underrättade om lämpliga försäljnings-orter, men att i allmänhet de till affärens öfvertagande utsedda unga männen direkt afrest till platsen och i mån af vunnen kännedom om land och folk utsträckt sina operationer; att unga svenskars och norrmäns anställning i egenskap af lärlingar vid de schweiziska etablissementerna naturligtvis komme att bero på dessas chefer, men att hr F. vore villig att efter förmåga understödja detta, om han erhölle kännedom om dessas affärsgenre o. s. v. och öfverhufvud om en blifvande dylik skandinavisk exportförenings handelsföremål, så mycket heldre som dessa sednare icke gerna kunde komma i konkurrens med de schweiziska. Vår skeppsfartfortsätter rapporten — på Svarta hafvet har under loppet af förra året varit något ansenligare, än under närmast föregående år; ty år 1864 utgjorde beloppet af de på generalkonsulatet expedierade skeppen inalles 195, af hvilka 5 svenska, med 427 lästers dragtighet, och 190 norska, med 26,992 läster; hvaremot år 1865 expedierades ett antal af 205 skepp, af hvilka 4 svenska, med 628 läster, och 201 norska, med 33,414 läster. (Det bör anmärkas, att expeditionerna räknas två gånger, ena gången vid skeppets ankomst från Medelhafvet och genomfart till Svarta hafvet, andra gången vid återkomsten från Svarta hafvet och afgången till Medelhafvet). Af alla de ankomna skeppen hafva 2 svenska och 20 norska lossat i Konstantinopel, men derefter afgått till Svarta hafvet, der de erhållit retourfrakt. De öfriga hafva endast på genomfart passerat Konstantinopel, för att afgå till bamnarna i Svarta och Arofska hafven eller till Denaufloden, från hvilka ställen de också erhållit sin retourfrakt af spanmål, hufvudsakligen till England. Oaktadt detta icke obetydliga antal, intaga likväl de förenade rikena hittills ingen framstående plats i den utomordentligt betydliga sjöfart, som i dessa nejder drifves. DDet är nästan uteslutande blott de två norska städerna Bergen och Stavanger, som använda sina skepp i denna fart, hvilken de nu utan afbrott fortsatt under loppet af mer än 10 år, hvaremot endast sällan skepp ankomma från andra norska städer och så godt som aldrig från Sverge. .För föga djupgående skepp, enär fartygen måste lätta öfver banken vid Kertch, anses farten på Taganrog och de andra ställena i Azofska hafvet vara fördelaktigare än på Odessa och Soulina. Från Kustendgå äro frakterna i allmänhet 3 sh. sterl. pr quarter lägre än från Soulina. ,Det förtjenar utan tvifvel också anmärkas, att då sommaroch isynnerhet höstmånaderna, September, Oktober och November månader, äro långt fördelaktigare för spanmålsfrakter på Svarta hafvet än de andra årstiderna, användas dessa sednare af omberörda skepp till att göra en resa med kol till en eller annan hamn i Medelhafvet och derifrån tillbaka i baklast till England eller med salt till hemmet. Med afseende på den fruktan, som ofta hyses af med förhållandena obekanta personer rörande farorna vid seglatsen på Svarta och Azofska hafven, bör man noga lägga märke till, att det endast och allenast är wider höstoch vintermånaderna — isynnerhet November, December och Januari månader — som denna seglats kan sägas förete någon fara; hvaremot Svarta hafvet under de 7 å:8 våroch sommarmånaderna till och med rv långt bättre att befara, än de flesta andra haf i Europa. Det är derföre i hög grad obefogadt, när assuransföreningar äfven för dessa månader pålägga skeppen extra premie.